A.prop. s. 759. 1 3 SOU 2016:87 s. 499 f. 14 Jfr prop. 1975/76:209 s. 99. 15 Wintemute, Filling the Article 14 “Gap”: Government Ratification and Judicial Control of Protocol No. 12 ECHR: Part 2, European Human Rights Law Review, 2004 s. 491. 16 Den amerikanska konstitutionen innehåller ett generellt diskrimineringsförbud i fjortonde tillägget. Se t.ex. Calabresi, Does the Fourteenth Amendment Guarantee Equal Justice for All, Harvard Journal of Law and Public Policy, 2011 s. 150 ff. och Jonsson Cornell, Komparativ konstitutionell rätt: en lärobok, 2015, s. 255 för en kort bakgrund till olika frågor som har hanterats med hänvisning till fjortonde tillägget. 1 7 Joseph och Castan, a.a. s. 11. 18 Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis — En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 2015, s. 55. 19 Se bl.a. Victor, Svenska domstolars hantering av Europakonventionen, SvJT 2013 s. 396. 20 NJA 2012 s. 1038, punkt 15. 21 Jfr Claes och Imamovic, ”National Courts in the New European Fundamental Rights Architecture”, i Vasiliki, Skoutaris och Tzevelekos (red.), The EU Accession to the ECHR, 2014, s. 165 med hänvisning till utvecklingen i bland annat Storbritannien och Nederländerna. 22 Jfr Köpenhamnsdeklarationen, antagen vid högnivåkonferensen om Europadomstolens framtid den 12–13 april 2018, punkterna 42–54. 2 3 Arnardóttir, The Differences that Make a Difference: Recent Developments on the Discrimination Grounds and the Margin of Appreciation under Article 14 of the European Convention on Human Rights, Human Rights Law Review, 2014 s. 669. 24 Jfr a.a. s. 669 f. där Arnardóttir föreslår just detta i relation till artikel 14 i Europakonventionen. Arnardóttir nämner även ”lika resultat”. Eftersom detta förutsätter stark positiv särbehandling finns det av de skäl som nämns nedan i avsnitt 2.6 emellertid anledning att vara försiktig med just ett sådant jämlikhetskrav. 25 Gerards, a.a. s. 118 f. och Arnardóttir, a.a. s. 667. 26 Se Khaitan, A Theory of Discrimination Law, 2015, s. 61 om symmetri och asymmetri. 2 7 Roseberry, ”The Assimilationist Anti-Discrimination Paradigm and the Immigrant Muslim Woman: Suggestions on How to Re-Conceptualize Discrimination Claims” i Lawson och Schiek (red.), European Union Non-Discrimination Law and Intersectionality: Investigating the Triangle of Racial, Gender and Disability Discrimination, 2011, s. 191. 28 Jfr t.ex. 3.1 i Kanadas människorättslag (Candian Human Rights Act), 14(1) i Storbritanniens jämlikhetslag (UK Equality Act 2010) och 9(3) i Sydafrikanska konstitutionen (Constitution of the Republic of South Africa, 1996). 2 9 Biao mot Danmark (24.5.2916, 38590/10), § 94 och Sander mot Förenade kungariket (34129/96, 2000–V), § 44. 30 Gaygusuz mot Österrike (16.9.1996, 17371/90), § 42. 31 Hoffmann mot Österrike (23.6.1993, 12875/87), § 36. 32 Stec m.fl. mot Förenade kungariket (12.4.2006, 2006–VI), § 52 och Abdulaziz, Cabales och Balkandali mot Förenade kungariket (28.5.1985, 9214/80 9473/81 9474/81), § 78. 33 Salgueiro Da Silva Mouta mot Portugal (21.12.1999, 1999–IX), § 36. 34 Inze mot Österrike (28.10.1987, 8695/79), § 41. 35 Chemerinsky, Constitutional Law: Principles and Policies, 2015, s. 687 ff. med hänvisning till bland annat Fullilove v. Klutznick, 448 U.S. 488, 496 (1980) och Gerards, Judicial Review in Equal Treatment Cases, 2005, s. 688. 36 Yoshino, Assimilationist Bias in Equal Protection: The Visibility Presumption and the Case of “Don’t Ask, Don't Tell”, The Yale Law Journal, 1998 s. 487. 37 Jfr Khaitan, a.a. s. 59 f. 3 8 Wintemute, a.a. s. 491. 39 Fábián mot Ungern (5.9.2017, 78117/13), § 115; Chemerinsky, a.a. s. 695 och Joseph och Castan, a.a. s. 769 f. 40 Jfr prop. 1975/76:209 s. 99. 41 Wintemute, a.a. s. 491. 42 A.a. s. 495; Chemerinsky, a.a. s. 687 f. och Joseph och Castan, a.a. s. 769 f. 4 3 Se t.ex. prop. 2016/17:180 s. 61 och Söderlund, Regeringsformens proportionalitetskrav som grund för lagprövning och grundlagskonform tolkning i domstol efter 2010 års reform (del I), SvJT 2018 s. 398 ff. Se även Barak, Proportionality. Constitutional Rights and their Limitations, 2012, s. 3 för ett komparativt konstitutionellt perspektiv. 44 Se Söderlund, a.a. s. 398, med hänvisningar, om hur ändamålskravet kan förstås. Se i synnerhet Bulls förklaring av ändamålsenlighet i Mötes- och demonstrationsfriheten. En statsrättslig studie av mötes- och demonstrationsfrihetens innehåll och gränser i Sverige, Tyskland och USA, 1997, s. 446: ”Man prövar alltså, om det finns skäl att tro, att medlet kan uppnå målet”. 45 Jfr Arnardóttir, Equality and Non-Discrimination under the European Convention on Human Rights, 2003, s. 51. 46 Chemerinsky, a.a. s. 687. 4 7 Prop. 1975/76:209 s. 97. 48 Jfr Chemerinsky, a.a. s. 688. Se avsnitt 2.4 ovan om hur begreppet kvalificerad diskrimineringsgrund ska förstås. 49 A.a. s. 691. 5 0 Se prop. 2007/08:95 s. 165 f.; EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet, Handbook on European non-discrimination law, 2018, s. 71 och Boddie, The Future of Affirmative Action, Harvard Law Review, 2016 s. 38–50. 51 Prop. 2007/08:95 s. 167 och NJA 2006 s. 683. Se dock 2 kap. 2 § 2 p. diskrimineringslagen och 2 kap. 13 § regeringsformen. 52 NJA 2006 s. 683 och prop. 2007/08:95 s. 167. 53 Jfr EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet, a.a. s. 73 ff. 54 Se t.ex. D.H. m.fl. mot Tjeckien (13.11.2007, 2007-IV), § 175 och Stec m.fl. mot Förenade kungariket (12.04.2006, 2006–VI), § 51. 55 HRC, Allmän kommentar nr 18, punkt 10. Se också Joseph och Castan, a.a. s. 809. 57 Se prop. 2017/18:7 och Bengtsson, Skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen — den nya lagstiftningen, SvJT 2018 s. 93–127. 58 NJA 2014 s. 323 och NJA 2018 s. 103. 5 9 Se Bengtsson, a.a. s. 126; Bengtsson, Högsta domstolen fortsätter omvandlingen av skadeståndsrätten, SvJT 2014 s. 432 och 437; Mörk och Hermansson, En enhetlig skadeståndordning vid överträdelser av grundläggande rättigheter, SvJT 2014 s. 511 och 518 samt Crafoord, Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd, SvJT 2009 s. 1067. Notera dock att skadeståndsförutsättningarna vid överträdelser av Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga inte heller i dag är desamma.
Hänvisas från p. 5 (s. 28)
A.prop. s. 759. 1 3 SOU 2016:87 s. 499 f. 14 Jfr prop. 1975/76:209 s. 99. 15 Wintemute, Filling the Article 14 “Gap”: Government Ratification and Judicial Control of Protocol No. 12 ECHR: Part 2, European Human Rights Law Review, 2004 s. 491. 16 Den amerikanska konstitutionen innehåller ett generellt diskrimineringsförbud i fjortonde tillägget. Se t.ex. Calabresi, Does the Fourteenth Amendment Guarantee Equal Justice for All, Harvard Journal of Law and Public Policy, 2011 s. 150 ff. och Jonsson Cornell, Komparativ konstitutionell rätt: en lärobok, 2015, s. 255 för en kort bakgrund till olika frågor som har hanterats med hänvisning till fjortonde tillägget. 1 7 Joseph och Castan, a.a. s. 11. 18 Danelius, Mänskliga rättigheter i Europeisk praxis — En kommentar till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, 2015, s. 55. 19 Se bl.a. Victor, Svenska domstolars hantering av Europakonventionen, SvJT 2013 s. 396. 20 NJA 2012 s. 1038, punkt 15. 21 Jfr Claes och Imamovic, ”National Courts in the New European Fundamental Rights Architecture”, i Vasiliki, Skoutaris och Tzevelekos (red.), The EU Accession to the ECHR, 2014, s. 165 med hänvisning till utvecklingen i bland annat Storbritannien och Nederländerna. 22 Jfr Köpenhamnsdeklarationen, antagen vid högnivåkonferensen om Europadomstolens framtid den 12–13 april 2018, punkterna 42–54. 2 3 Arnardóttir, The Differences that Make a Difference: Recent Developments on the Discrimination Grounds and the Margin of Appreciation under Article 14 of the European Convention on Human Rights, Human Rights Law Review, 2014 s. 669. 24 Jfr a.a. s. 669 f. där Arnardóttir föreslår just detta i relation till artikel 14 i Europakonventionen. Arnardóttir nämner även ”lika resultat”. Eftersom detta förutsätter stark positiv särbehandling finns det av de skäl som nämns nedan i avsnitt 2.6 emellertid anledning att vara försiktig med just ett sådant jämlikhetskrav. 25 Gerards, a.a. s. 118 f. och Arnardóttir, a.a. s. 667. 26 Se Khaitan, A Theory of Discrimination Law, 2015, s. 61 om symmetri och asymmetri. 2 7 Roseberry, ”The Assimilationist Anti-Discrimination Paradigm and the Immigrant Muslim Woman: Suggestions on How to Re-Conceptualize Discrimination Claims” i Lawson och Schiek (red.), European Union Non-Discrimination Law and Intersectionality: Investigating the Triangle of Racial, Gender and Disability Discrimination, 2011, s. 191. 28 Jfr t.ex. 3.1 i Kanadas människorättslag (Candian Human Rights Act), 14(1) i Storbritanniens jämlikhetslag (UK Equality Act 2010) och 9(3) i Sydafrikanska konstitutionen (Constitution of the Republic of South Africa, 1996). 2 9 Biao mot Danmark (24.5.2916, 38590/10), § 94 och Sander mot Förenade kungariket (34129/96, 2000–V), § 44. 30 Gaygusuz mot Österrike (16.9.1996, 17371/90), § 42. 31 Hoffmann mot Österrike (23.6.1993, 12875/87), § 36. 32 Stec m.fl. mot Förenade kungariket (12.4.2006, 2006–VI), § 52 och Abdulaziz, Cabales och Balkandali mot Förenade kungariket (28.5.1985, 9214/80 9473/81 9474/81), § 78. 33 Salgueiro Da Silva Mouta mot Portugal (21.12.1999, 1999–IX), § 36. 34 Inze mot Österrike (28.10.1987, 8695/79), § 41. 35 Chemerinsky, Constitutional Law: Principles and Policies, 2015, s. 687 ff. med hänvisning till bland annat Fullilove v. Klutznick, 448 U.S. 488, 496 (1980) och Gerards, Judicial Review in Equal Treatment Cases, 2005, s. 688. 36 Yoshino, Assimilationist Bias in Equal Protection: The Visibility Presumption and the Case of “Don’t Ask, Don't Tell”, The Yale Law Journal, 1998 s. 487. 37 Jfr Khaitan, a.a. s. 59 f. 3 8 Wintemute, a.a. s. 491. 39 Fábián mot Ungern (5.9.2017, 78117/13), § 115; Chemerinsky, a.a. s. 695 och Joseph och Castan, a.a. s. 769 f. 40 Jfr prop. 1975/76:209 s. 99. 41 Wintemute, a.a. s. 491. 42 A.a. s. 495; Chemerinsky, a.a. s. 687 f. och Joseph och Castan, a.a. s. 769 f. 4 3 Se t.ex. prop. 2016/17:180 s. 61 och Söderlund, Regeringsformens proportionalitetskrav som grund för lagprövning och grundlagskonform tolkning i domstol efter 2010 års reform (del I), SvJT 2018 s. 398 ff. Se även Barak, Proportionality. Constitutional Rights and their Limitations, 2012, s. 3 för ett komparativt konstitutionellt perspektiv. 44 Se Söderlund, a.a. s. 398, med hänvisningar, om hur ändamålskravet kan förstås. Se i synnerhet Bulls förklaring av ändamålsenlighet i Mötes- och demonstrationsfriheten. En statsrättslig studie av mötes- och demonstrationsfrihetens innehåll och gränser i Sverige, Tyskland och USA, 1997, s. 446: ”Man prövar alltså, om det finns skäl att tro, att medlet kan uppnå målet”. 45 Jfr Arnardóttir, Equality and Non-Discrimination under the European Convention on Human Rights, 2003, s. 51. 46 Chemerinsky, a.a. s. 687. 4 7 Prop. 1975/76:209 s. 97. 48 Jfr Chemerinsky, a.a. s. 688. Se avsnitt 2.4 ovan om hur begreppet kvalificerad diskrimineringsgrund ska förstås. 49 A.a. s. 691. 5 0 Se prop. 2007/08:95 s. 165 f.; EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet, Handbook on European non-discrimination law, 2018, s. 71 och Boddie, The Future of Affirmative Action, Harvard Law Review, 2016 s. 38–50. 51 Prop. 2007/08:95 s. 167 och NJA 2006 s. 683. Se dock 2 kap. 2 § 2 p. diskrimineringslagen och 2 kap. 13 § regeringsformen. 52 NJA 2006 s. 683 och prop. 2007/08:95 s. 167. 53 Jfr EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europarådet, a.a. s. 73 ff. 54 Se t.ex. D.H. m.fl. mot Tjeckien (13.11.2007, 2007-IV), § 175 och Stec m.fl. mot Förenade kungariket (12.04.2006, 2006–VI), § 51. 55 HRC, Allmän kommentar nr 18, punkt 10. Se också Joseph och Castan, a.a. s. 809. 57 Se prop. 2017/18:7 och Bengtsson, Skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen — den nya lagstiftningen, SvJT 2018 s. 93–127. 58 NJA 2014 s. 323 och NJA 2018 s. 103. 5 9 Se Bengtsson, a.a. s. 126; Bengtsson, Högsta domstolen fortsätter omvandlingen av skadeståndsrätten, SvJT 2014 s. 432 och 437; Mörk och Hermansson, En enhetlig skadeståndordning vid överträdelser av grundläggande rättigheter, SvJT 2014 s. 511 och 518 samt Crafoord, Regeringsformens fri- och rättighetsskydd och skadestånd, SvJT 2009 s. 1067. Notera dock att skadeståndsförutsättningarna vid överträdelser av Europakonventionen och EU:s rättighetsstadga inte heller i dag är desamma.s. 28