Jfr prop. 1992/93:32, s. 95; NJA 2011 s. 109, pkt 14 i HD:s domskäl.
Hänvisas från p. 14 (s. 167)
14.Först måste man skilja på två olika typer av avtal som förekommer i praktiken. Den första typen är avtal som samebyn ingår med verksamhetsutövare där samebyn väljer att reglera förhållandet mellan de två verksamheterna och anpassa renskötseln på olika sätt under en begränsad period. Ett exempel är vindkraftsetablering där renskötsel i viss utsträckning kan bedrivas i området och där tillstånden för verksamheten kan gälla i 25 år. Den andra typen av avtal innebär att samebyn helt avstår från sin rätt att nyttja marken, ofta för all framtid när det rör sig om ett större ingrepp i markerna som omöjliggör renskötsel. Ett exempel på detta är gruvor som bryts i dagbrott där stora markområden inte kommer att gå att återställa till renbetesmarker. Dessa båda varianter av civilrättsliga avtal måste skiljas från situationer när staten genom ett offentligrättsligt förfarande upphäver renskötselrätten med stöd av 26 § RNL. Det är svårt att utläsa vilka situationer som Torp egentligen avser i olika delar av sin artikel.s. 167