Se NJA 2011 s. 109, pkt 3 i HD:s domskäl.
Hänvisas från p. 11 (s. 166)
11.I tiden därefter har det emellertid fastslagits av Högsta domstolen, både genom Skattefjällsmålet år 1981 och Nordmalingsmålet år 2011, att renskötselrätten grundar sig i ett långvarigt bruk genom urminnes hävd och sedvanerätt. Numera är det således klarlagt att det rör sig om en rättighet av civilrättslig karaktär, som också omfattas av det konstitutionella egendomsskyddet (enligt 2:15 regeringsformen och Europakonventionen 1-1), på samma sätt som äganderätten. Efter Skattefjällsmålet ändrades även 1 § i RNL genom att det slogs fast att renskötselrätten grundas på urminnes hävd, dvs. att den är av privaträttslig natur. Sammantaget påverkar dessa klargöranden från Högsta domstolen frågor om samebyarnas rättsliga ställning och rättsliga handlingsförmåga. En närliggande fråga som Torp tar upp i sin artikel är samebyarnas rätt att föra talan i frågor som rör renskötseln. Tyvärr nämner han inte Nordmalingsdomen som måste uppfattas som prejudicerande och där Högsta domstolen uttalade att samebyarna i målet hade partsställning och var behöriga att företräda sina medlemmar vad gäller tvister som rör den egna byns betesmarker.s. 166