Se AD 2017 nr 23, den 12 april 2017, om en svensk barnmorska som nekats anställning vid flera kvinnokliniker då hon av religiösa skäl inte velat medverka vid utförandet av abort. För en rättslig kommentar om målet se exempelvis Zillén, Kavot, Conscientious objection to abortion in Sweden — A commentary on the Swedish case of Ellinor Grimmark, AD 2017 nr 23, Giornale di Diritto del Lavoro e di Relazioni Industriali, nr 2017-3, s. 791–801. Se även Fransson, Susanne, Tre domar — en studie av begränsningen av kvinnors rätt att manifestera sin religion i arbetslivet, Arbetsmarknad & Arbetsliv, årg. 24, 2018 nr 1–2, s. 80–97. Jfr Falhbeck, Reinhold, Barnmorskedomen — Politiken vann, juridiken förlorade, JT 2017–18, s. 218–227.
Hänvisas från p. 1 (s. 144)
1.Skyddet för hälso- och sjukvårdspersonalens religions- och samvetsfrihet har i bland annat Norge motiverat införandet av regler som möjliggör för personal inom abortvården att av samvetsskäl befrias från att följa ett visst föreskrivet handlingssätt, s.k. samvetsklausuler. Trots att det i Sverige inte finns några motsvarande regler förekommer det att svensk hälso- och sjukvårdspersonal framför önskemål om att befrias från att utföra vissa arbetsuppgifter av religiösa skäl, s.k. vårdvägran. Vägran att medverka i abortvård (abortvägran) har till och med blivit föremål för rättslig prövning i Sverige. Frågor rörande vårdvägran är därför relevanta även för Sveriges del, inte minst mot bakgrund av att allt fler etiskt känsliga vårdåtgärder som kan ge upphov till samvetsbetänkligheter kan förekomma inom svensk sjukvård och att religionens betydelse och plats i det offentliga blivit mer aktuell.s. 144