Stycket

6.Hinder mot utlämning för straffverkställighet till Iran ansågs föreligga i NJA 2014 s. 413. Eftersom det inte finns någon sådan överenskommelse som avses i 9 § tredje stycket utlämningslagen mellan Sverige och Iran fordrades att domen stöddes av utredningen och inte heller i övrigt föranledde allvarlig erinran (se 9 § första stycket utlämningslagen). Av domen framgick inte att den eftersökte varit närvarande vid rättegången. Någon muntlig bevisning hade inte åberopats. Domen vilade i stället på att den eftersökte erkänt under förundersökningen, vilket denne förnekade. Vid en sammantagen bedömning — där det beaktades vad som var känt om rättsväsendet i Iran — ansågs den dom som låg till grund för utlämningsframställningen inte uppfylla de krav som följer av 9 § första stycket utlämningslagen.s. 1122