Stycket

45.I NJA 2010 s. 358 ansågs brukande av falsk urkund i ett asylärende inte utgöra brottslighet av sådan art att fängelse ska väljas som påföljd för brottet. I skälen angav Högsta domstolen att varken fast praxis eller uttalanden i förarbetena talade för en sådan tillämpning. Behovet av att inskärpa vikten av att inte bruka falska handlingar i asylärenden ansågs inte, vid sidan av det faktum att beteendet är kriminaliserat, motivera en presumtion för fängelse. Motsvarande bedömning gjordes beträffande missbruk av urkund i ”Förarprovet” NJA 2016 s. 95.s. 1106