Stycket

25.I ”Nöd och smärtlindring” NJA 2017 s. 872 beaktades som ett billighetsskäl enligt 29 kap. 5 § första stycket 9 att den tilltalade efter gärningens förövande — fråga var om en person som hade odlat cannabis i smärtlindringssyfte — beviljats en enskild licens avseende ett cannabisbaserat läkemedel. Domstolen framhöll att gärningens straffvärde inte kan påverkas av att en licens har utfärdats i tiden efter gärningen. Utfärdandet av licensen fick likväl anses innebära ett visst erkännande av den intressekonflikt den tilltalade stått inför och dessutom byggde utfärdandet på en värdering av de mot varandra stående intressena som åtminstone till en del motsvarade den värdering som den tilltalade gjort. Detta tillmättes, med stöd av 29 kap. 5 § första stycket 9, betydelse vid den slutliga straffmätningen. (Att man kan ha olika uppfattningar om vad som utgör billighetsskäl respektive straffvärdeskäl framgår om man jämför denna slutsats med Martin Borgekes synpunkter på rättsfallet i De lege 2018: Law and Society 2018 s. 63 ff. För egen del har jag emellertid svårt att se hur efterföljande omständigheter — i detta fall utfärdandet av licensen — kan påverka straffvärdet hos en redan begången gärning.) 29 kap. 6 §. Av NJA 2014 s. 245 framgår att möjligheten att meddela påföljdseftergift i 29 kap. 6 § bör ses som en mer allmän möjlighet att undvika uppenbart oskäliga resultat vid påföljdsbestämningen när andra möjligheter saknas. I målet meddelade domstolen påföljdseftergift i en situation där en person verkställt ett i tingsrätten utdömt kort fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll varefter hovrätten ändrade påföljden till villkorlig dom i förening med dagsböter. Att undanröja hovrättens dom och låta tingsrättens dom gälla ansågs bl.a. med hänsyn till att den, enligt hovrätten, var för sträng inte komma ifråga; det skulle också stå i mindre god överensstämmelse med grunderna för 51 kap. 25 § rättegångsbalken. Det ansågs heller inte — bl.a. med hänsyn till att en villkorlig dom är förenad med en prövotid — lämpligt att enbart upphäva det bötesstraff som den villkorliga domen i hovrätten förenats med. I den uppkomna situationen fanns heller inte möjlighet att utdöma ett bötesstraff och förklara det verkställt (jfr NJA 2013 s. 321). Högsta domstolen använde då i stället 29 kap. 6 § som en möjlighet att åstadkomma ett resultat som inte var oskäligt.s. 1101