Stycket

69.Det första av de fall som hör till denna skara är NJA 2011 s. 357, den s.k. ”Mefedrondomen”. I målet lagfördes två personer för bl.a. grovt narkotikabrott och grov narkotikasmuggling avseende mefedron. Straffet bestämdes i tingsrätten till sex års fängelse efter att domstolen gjort bedömningen att mefedron i farlighetshänseende bör jämställas med amfetamin. I hovrätten skärptes straffen till 14 års fängelse, vilket i allt väsentligt torde ha berott på att hovrätten fann att mefedron — på sätt som åklagaren gjort gällande — borde jämställas med ecstasy i farlighetshänseende. Man kan med visst fog säga att de båda bedömningarna i tingsrätten och hovrätten illustrerar vådan av ett alltför tabellbundet tänkande vid straffvärdebedömningen: om tingsrätten och hovrätten hade gjort en straffvärdebedömning i stället för att försöka placera in mefedron i redan existerande tabeller håller jag det för uteslutet att de kunnat nå så skilda resultat. En sådan hypotetisk jämförelse är naturligtvis orättvis (vid tidpunkten för underrätternas avgörande fanns ju tabellerna och de ansågs vara styrande för straffvärdebedömningen), men den tydliggör ändå värdet av att Högsta domstolen nu tog tag i problemet.s. 1069