Stycket

21.Gärningen ansågs inte kunna vara ansvarsfri med stöd av allmänna principer (se avsnitt 3.4.1). Studenterna fälldes följaktligen till ansvar för förtal. 4.1.4 Sexualbrott (6 kap.) Att föra in fingrar i målsägandens underliv för att kontrollera om hon varit otrogen ansågs i NJA 2013 s. 548 utgöra en sexuell handling trots att den inte utförts i något sexuellt syfte. Högsta domstolen konstaterar i målet kort att vissa handlingar, såsom vaginala, orala och anala samlag, alltid ska ha en påtaglig sexuell prägel samt att till denna grupp hör också handlingar som att föra upp fingrar eller föremål i en kvinnas underliv. Man skulle (jfr här det tillägg som skrevs av referenten i målet) kunna säga att rättsläget innebär att vissa handlingar är att bedöma som sexuella redan med hänvisning till den kroppsliga kränkningen, och att syftet med en handling får betydelse främst när det gäller handlingar som inte på detta sätt utgör sexuella handlingar. Rättsfallet har kommenterats av Ulrika Andersson i JT 2013–14 s. 368 ff.s. 1052