1.Man kan slutligen fråga, vad lagstiftningen kan betyda för den kommande utvecklingen inom skadeståndsrätten. Den innebär ju en ganska betydande nyhet, som kan tänkas få återverkningar på rättsområdet i övrigt. Den lagstiftning som närmast skulle komma i fråga torde gälla skadestånd vid överträdelse av regeringsformens rättighetsregler, något som kan tyckas som en naturlig fortsättning på reformarbetet. Varför skulle överträdelse av RF, med dess regelsystem som är särskilt anpassat efter svenska förhållanden, behandlas mera överseende än när det allmänna bryter mot Europakonventionen? HD har i NJA 2014 s. 323 tagit första steget mot ett skärpt ansvar i sådana fall; det gällde där en överträdelse av 2 kap. 7 § RF. Det är dock oklart om domstolen fortsätter på denna väg — det finns många rättigheter, med varierande utformning i RF, att ta ställning till, och det är svårt att skapa ett konsekvent system bara genom prejudikat. I varje fall har riksdagen år 2016 tillkännagett att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att analysera frågan om skadestånd vid överträdelse av grundlagsskyddade fri- och rättigheter i regeringsformen. Regeringen har i 2017 års proposition sagt sig vilja återkomma till tillkännagivandet i annat sammanhang, och det vore närliggande att nu ta upp frågan. En sådan utredning kan emellertid väntas bli komplicerad och långdragen. Här har man inte några internationella mönster att anknyta till, och dessutom är det möjligt att utredningen till någon del kan bli politiskt kontroversiell — något som lyckligen undgåtts vid lagstiftningen om överträdelse av Europakonventionen. Det är alltså oklart när en reform på detta område kan väntas. — En annan lagstiftningsfråga som kan komma upp i sammanhanget gäller skadestånd vid överträdelse av EU-stadgan (där man dock möjligen kan följa det mönster som reglerna om överträdelse av Europakonventionen ger). Ännu en tänkbar reform av liknande typ kunde gälla överträdelse av barnkonventionen, som har föreslagits bli inkorporerad med svensk rätt; med hänsyn till konventionens utformning, som på åtskilliga sätt försvårar regler om skadestånd vid eventuella överträdelser, verkar dock denna lagstiftningsfråga ännu mera komplicerad än de andra nämnda projekten.s. 126
2.Det är naturligtvis också tänkbart att de nya reglerna om skadestånd vid överträdelse av Europakonventionen kan få återverkningar på rättspraxis — resonemangen om rättighetsöverträdelser skulle tilllämpas också utanför konventionens område. På sina håll ser man detta som en önskvärd förnyelse av skadeståndsrätten. Den nya lagstiftningen är emellertid ingen lämplig grund för en sådan utveckling, bl.a. genom att skadestånd där kommer i fråga först i andra hand — när bristen på andra rättsmedel gör det nödvändigt. HD:s praxis hittills tyder knappast på att man har några planer i den vägen. Att utveckla ett rättighetsansvar vid sidan av det culpaansvar som lagfästs i så många sammanhang och gäller som vedertagen huvudregel också på icke lagreglerade områden skulle över huvud medföra stora problem; ett sådant dubbelt regelsystem skulle bli både svåröverskådligt och svårtillämpat.s. 127