Närliggande

9.Lagstiftningen kan vidare antas innebära ett något strängare ansvar för underlåtenhet av myndigheter att ingripa till skydd för enskildas rättigheter. Att 3:4 kan medföra skadeståndsskyldighet för staten när den inte tillhandahåller rättsmedel till skydd för rättigheter enligt konventionen har redan berörts; det gäller vid de allra flesta rättighetstyper. Men detsamma kan förekomma när myndigheter i ett särskilt fall inte ger en enskild vederbörligt skydd. Bl.a. gäller detta när de inte gjort tillräckligt för att hindra miljöstörningar för enskilda och därmed brutit mot den respekt för hemmet som föreskrivs i artikel 8; på detta vis kan konventionen innebära ett skydd för den enskildes rätt till god miljö, fast dess text inte talar om någon sådan rättighet. Underlåtenhet anses redan idag kunna utgöra myndighetsutövning och medföra ansvar enligt 3:2 SkL (se bl.a. NJA 2013 s. 1210), men nu lär underlåtenhet att lämna service och liknande tjänst till skydd för en rättighet också kunna medföra skadeståndsskyldighet enligt 3:4 — något som även torde bli aktuellt vid ren förmögenhetsskada. Också på denna punkt synes rättsläget ha varit ganska oklart.s. 103