1.a. Rättssäkerhetsinstrument Under våren 2017 återuppmärksammades det s.k. Kevinfallet från 1998 då två pojkar, fem och sju år gamla, utpekades ha mördat en fyraårig lekkamrat. Enligt journalistiska undersökningar hade pojkarna utpekats på tvivelaktiga grunder där deras verkliga skuld kunde ifrågasättas. I den efterföljande debatten väcktes bl.a. frågan om inte de utpekade pojkarnas skuld borde ha prövats av domstol. Exempelvis menade dåvarande hovrättspresidenten Fredrik Wersäll att det var fel av polisen att slå fast skuldfrågan, något som inte är polisens uppgift utan som med hänvisning till den s.k. oskuldspresumtionen är en fråga för domstol. I stället borde skuldfrågan, enligt Wersäll, ha prövats av domstol genom bevistalan. Frågan om bevistalan väckte ytterligare intresse i ett annat mordärende, det s.k. Hovsjöfallet, och flera experter menade då att bevistalan borde ske regelmässigt i liknande fall.s. 877
2.Barnombudsmannen, BO, har mot bakgrund av rapporteringen kring de nämnda fallen i en skrivelse uppmärksammat regeringen på behovet av en systematisk genomlysning av barns rättigheter vid brottsmisstanke, särskilt vad gäller icke straffmyndiga barn som misstänks för allvarliga brott. BO erinrar om FN:s barnkonvention, som nyligen beslutats bli gällande svensk lag, och art. 40 som stadgar att staten särskilt ska säkerställa att varje barn som misstänks för att ha begått ett brott ska betraktas som oskyldigt innan barnets skuld blivit lagligen fastställd. BO menar att det är viktigt att omständigheterna kring ett brott på ett rättssäkert sätt klarläggs och att barnets eventuella skuld prövas genom bevistalan. I sammanhanget bör även påminnas om den s.k. oskuldseller oskyldighetspresumtionen i art. 6 EKMR som också innefattar rätten att betraktas som oskyldig till motsatsen bevisats i domstol. Några undantag för icke-straffmyndiga misstänkta torde inte finnas. b. Alternativ till åtal vid okänd ålder hos gärningspersonen En aktualiserad fråga under senare år är den om åldersbestämning i brottmålsprocessen. Frågan om en gärningspersons ålder vid gärningstillfället har uppmärksammats endast i ett fåtal fall sett under en längre period men har fått ökad aktualitet sedan förekomsten av personer utan klarlagd ålder ökat genom migration. I rättsfallet NJA 2016 s. 719 besvarades ett antal frågor kring bl.a. hur säkert det måste vara att någon var över 15 år gammal vid gärningstillfället. Högsta domstolen, HD, uttalade att det måste vara klarlagt att gärningspersonen fyllt 15 år för att kunna dömas till påföljd. Den närmare innebörden av detta kan diskuteras, men det kan konstateras att kravet är högre än för andra åldersbedömingar, exempelvis om någon är under 18 år och det krävs synnerliga skäl för att döma till fängelse, där åldern endast måste avgöras vara ”mest sannolik”. HD besvarar dock inte frågan om samma krav, att någon omständighet ska vara klarlagd, behövs för att också inleda och bedriva förundersökning samt vidta tvångsmedel under densamma.s. 877
3.Åklagaren måste på förhand utreda om den misstänkte hade fyllt 15 år vid gärningstillfället. Är åklagaren osäker kan han eller hon inte på objektiva grunder förvänta sig en fällande dom. Skulle det då vara möjligt för åklagaren att i stället föra bevistalan mot någon vars ålder är osäker? Domstolen har inte möjlighet att ex officio fastslå skuld i de fall bevistalan inte väckts, även om åtal väckts i tron att gärningspersonen varit över 15 år vid gärningstillfället. Frågan blir då om det hade varit möjligt för en åklagare att föra bevistalan som ett alternativ till ett åtal. c. Medel för ökad repression mot unga lagöverträdare Per Lindqvist lyfter också den omständigheten att diskussioner om vilket syfte § 31-utredningar bör ha kan komma att fösas i en repressiv riktning som en konsekvens av samhälleliga krav på åtgärder mot allvarlig ungdomskriminalitet. Även om åldern för straffansvar inte påverkas genom att den s.k. ungdomsreduktionen för lagöverträdare i åldern 18–20 år möjligen slopas, är det inte omöjligt att olika typer av följdverkningar uppkommer även för andra kategorier. Det är en uppfattning att repressionen generellt har ökat och i den kriminalpolitiska debatten ställs krav på hårdare tag, också mot unga lagöverträdare. Möjligen kan den repressiva riktningen leda till konsekvenser även för straffomyndiga.s. 878
4.Lindqvist formulerar det som att en ökad användning av bevistalan skulle kunna uppfattas som en — de facto om än inte de jure — uppluckring av straffbarhetsåldern och utgöra ”ett förtäckt verktyg från samhällets sida för att möjliggöra viss repression även gentemot personer som inte fyllt 15 år”.s. 879