Den senare termen synes myntad av Bernitz och Kjellgren, som skriver att HD:s tillämpning i NJA 2013 s. 502 (plenimålet som följde på EU-domstolens avgörande i Åkerberg Fransson-målet) ”lämpligen benämns europarättslig lagprövning, något som måste klart skiljas från den försiktiga lagprövningsrätten i svensk rätt enligt regeringsformen 11:14” (Europarättens grunder, 7 uppl. [2018], s. 114).
Hänvisas från p. 4 (s. 866)
4.Utvecklingen torde ha sin grund i att rättens internationalisering utsatt den dualistiska principen för påfrestning. ”Europarätten”, liksom den internationella ”MR-rätten”, strävar efter att vara hierarkiskt överordnad nationella rättsordningar. Det går mindre väl ihop med att enskilda stater gör anspråk på att själva välja om och hur utomnationella regler ska införlivas i nationell rätt. Motståndet mot ett sådant nationellt självbestämmande verkar även vara inhemskt. Högsta domstolens syn på EKMR kan uppfattas så. Inkorporeringen tycks där just inte betytt något, eftersom HD fortsätter att beakta EKMR som folkrättsligt förpliktande. Det framgår också i doktrindrivna begrepp som fördragskonform tolkning och europarättslig lagprövning.s. 866