Stycket

4.Ur ett processrättsligt perspektiv kan man hävda att EU-domstolens prejudikatbildning efter domen Lyckeskog har integrerats som en del av den allmänna prejudikatbildningen i Sverige. I NJA 2004 s. 735 har HD lämnat vägledning för hur artikel 267 FEUF ska förstås inom ramen för den svenska instansordningen. Med hänvisning till Lyckeskog uttalade HD bl.a. följande: Eftersom [artikel 267 FEUF] gäller som svensk rätt ska reglerna om prövningstillstånd i 54 kap. 10 § RB läsas tillsammans med innehållet i artikeln. I de fall skyldighet föreligger för HD att i ett mål begära förhandsavgörande av EU-domstolen bör det regelmässigt vara av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av domstolen. Även om det någon gång skulle kunna förekomma att 54 kap. 10 § RB inte direkt ger stöd för att meddela prövningstillstånd i ett mål där en EU-rättslig tolkningsfråga nödvändigtvis måste besvaras för att saken skall kunna avgöras ska HD ändå iaktta den skyldighet som följer av tredje stycket i [artikel 267 FEUF]. I ett sådant fall kan HD begära förhandsavgörande innan frågan om prövningstillstånd avgörs. Vid tiden för avgörandet hade EU-domstolen ännu inte meddelat domen Ferreira. HD tog därför endast höjd för två av Cilfit-kriterierna. Av intresse är även att HD i avgörandet också öppnat för att bevilja prövningstillstånd i mål där det visserligen inte finns förutsättningar för att begära förhandsavgörande, men där hovrättens avgörande strider mot unionsrätten. HD utgick från en situation där en hovrätt genom en överklagad dom avgjort ett mål i strid med en unionsrättslig regel och detta framgår vid en jämförelse med EU-domstolens praxis eller av att den korrekta tillämpningen av regeln är uppenbar. I ett sådant fall, ansåg HD, föreligger ingen skyldighet att begära förhandsavgörande av EU-domstolen eftersom det inte förekommer någon oklar tolkningsfråga. Trots det finns i ett sådant fall ändå grund för prövningstillstånd enligt 54 kap. 10 § första stycket 2 RB, eftersom det under dessa förhållanden måste anses föreligga synnerliga skäl för prövning i HD. Det innebär enligt Welamsson och Munck att bestämmelsen i p. 2 i dessa fall ska tillämpas mer liberalt än annars hade skett.s. 665