Stycket

17.HD har visserligen i NJA 1999 s. 575, med stöd av justitierådet Sjögrens tillägg i NJA 1912 s. 562, obiter dictum uttalat att regressrätt föreligger när någon av misstag betalat annans skuld i den felaktiga tron att gäldenären ställt medel till förfogande för betalningen. I fråga om situationen att misstaget bestått i att betalaren själv trott sig vara förpliktad i förhållande till betalningsmottagaren synes HD emellertid ha intagit en motsatt ståndpunkt. I NJA 1958 s. 448, har HD prövat frågan om en sådan misstagsinterventionsbetalares regressrätt. Omständigheterna var komplicerade, men mycket förenklat gick fallet ut på följande. En bank hade trott sig vara skadeståndsskyldig mot ett företag och till detta betalat ersättning för skadan. Det visade sig emellertid att det inte var banken som varit skadeståndsskyldig utan någon annan. Banken krävde ersättning av den egentlige gäldenären och åberopade bl.a. att banken genom subrogation inträtt i företagets skadeståndsanspråk, alternativt att betalningen skulle anses ha skett under den konkludenta förutsättningen att företagets skadeståndsrätt överfördes på banken. HD uttalade kategoriskt att banken inte visat att skadeståndsanspråket hade övergått till banken och ogillade bankens talan mot gäldenären. Fallet tycks med andra ord bekräfta att den i praxis fastslagna allmänna principen om att interventionsbetalare saknar regressrätt även gäller i fråga om misstagsinterventionsbetalningar.s. 652