Stycket

43.att undvika begränsningen följer av dess sammantagna betydelse. När man betraktar dessa steg som en helhet är det viktigt att ta till sig den fundamentala skillnad som råder mellan å ena sidan det första och andra steget och å andra sidan det tredje steget. De första två stegen är värdeneutrala utvärderingar som bäst beskrivs som en strävan efter paretoeffektivitet, medan det sista steget innefattar en bedömning som, även om den i sig bara är en del i ett ramverk för rationell bedömning, i högsta grad är tänkt att innefatta värdeladdade intresseavvägningar. Syftet med detta huvudavsnitt är att bättre underbygga och i viss mån utveckla den ovan citerade modellen, särskilt mot bakgrund av den praxisgenomgång som presenterats i avsnitt 5 (del II). Nämnda genomgång når till slutet av 2015 och längre än så sträcker sig överhuvudtaget inte min mer systematiska undersökning av praxis för denna framställning. I avsnitt 7 och här i avsnitt 8 dyker emellertid nyare praxis upp. Det handlar om två avgöranden som meddelades när författandet av framställningen redan fortskridit en bra bit, i avsnitt 7 en hänvisning till HFD 2016 ref. 59 och i detta huvudavsnitt kommer HFD 2016 ref. 44 spela en viktig roll. Sistnämnda avgörande är framför allt relevant eftersom det där bekräftas att en trestegsmodell är det övergripande angreppssätt som en prövande domstol vanligen bör utgå från vid proportionalitetsprövningen enligt RF 2:21 och då det belyser hur HFD ser på prövningen av ändamålsenlighet. 8.2 Ändamålsenlighet När det gäller detta steg i prövningsmodellen så finns det anledning att ytterligare behandla dels hur domstol ska bestämma en begränsnings ändamål, dels hur ”ägnat att tillgodose” egentligen ska förstås mot bakgrund normprövningens konkreta karaktär.s. 594