- att undvika begränsningen följer av dess sammantagna betydelse. När man betraktar dessa steg som en helhet är det viktigt att ta till sig den fundamentala skillnad som råder mellan å ena sidan det första och andra steget och å andra sidan det tredje steget. De första två stegen är värdeneutrala utvärderingar som bäst beskrivs som en strävan efter paretoeffektivitet, medan det sista steget innefattar en bedömning som, även om den i sig bara är en del i ett ramverk för rationell bedömning, i högsta grad är tänkt att innefatta värdeladdade intresseavvägningar. Syftet med detta huvudavsnitt är att bättre underbygga och i viss mån utveckla den ovan citerade modellen, särskilt mot bakgrund av den praxisgenomgång som presenterats i avsnitt 5 (del II). Nämnda genomgång når till slutet av 2015 och längre än så sträcker sig överhuvudtaget inte min mer systematiska undersökning av praxis för denna framställning. I avsnitt 7 och här i avsnitt 8 dyker emellertid nyare praxis upp. Det handlar om två avgöranden som meddelades när författandet av framställningen redan fortskridit en bra bit, i avsnitt 7 en hänvisning till HFD 2016 ref. 59 och i detta huvudavsnitt kommer HFD 2016 ref. 44 spela en viktig roll. Sistnämnda avgörande är framför allt relevant eftersom det där bekräftas att en trestegsmodell är det övergripande angreppssätt som en prövande domstol vanligen bör utgå från vid proportionalitetsprövningen enligt RF 2:21 och då det belyser hur HFD ser på prövningen av ändamålsenlighet. 8.2 Ändamålsenlighet När det gäller detta steg i prövningsmodellen så finns det anledning att ytterligare behandla dels hur domstol ska bestämma en begränsnings ändamål, dels hur ”ägnat att tillgodose” egentligen ska förstås mot bakgrund normprövningens konkreta karaktär.
- Avslutningsvis bör något sägas om relationen mellan denna framställning och den ständigt pågående rättsutvecklingen. Del I har i stor utsträckning stått oförändrad sedan våren 2016 och därefter låg mitt fokus på att slutföra arbetet med framställningen utifrån känt material. Av den förhållandevis begränsade mängd nytillkommet material som jag tagit del av sedan dess så har bara HFD 2016 ref. 44, HFD 2016 ref. 59 och SvJT 2016 s. 265 varit tillräckligt relevanta för att tas med. Till det kommer dock att jag i slutet av arbetet med framställningen noterade en nytillkommen artikel av Thomas Bull där han ägnar en hel del plats åt proportionalitet — Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen, SvJT 2017 s. 216. Trots att jag inte haft någon ambition att hålla ordentlig koll på så nya tillskott till doktrinen så är Bulls artikel, när jag nu tagit del av den, värd att nämna särskilt eftersom den har flera tydliga beröringspunkter med behandlingen i denna framställning. Speciellt intressant är att han kommer in på gränserna för det som jag benämnt den subkonstitutionella proportionalitetsprövningen och då hänvisar till praxis som inte ingått för att understödja argumentationen i denna framställning. I det avseendet bör hans artikel kunna fungera som ett komplement till avsnitt 4.3.2 (del I). Vidare snuddar Bull vid något annat som jag gjort en stor sak av — att regeringsformens fri- och rättighetsskydd nu ges genomslag i situationer där den ordentliga prövningen tidigare med stor sannolikhet hade gjorts enligt EKMR. Detta genom att, precis som jag hade gjort, påtala att HFD inte nämner EKMR i HFD 2016 ref. 44 och i samband med det uttala att det ”kan ses som ett tecken på den s.k. nationalisering av rättighetsskyddet som man i doktrinen tyckt sig kunna utskilja i rättspraxis”. Slutligen bör hans avsnitt om lagprövning kunna vara relevant som ett komplement till det som anförs i avsnitt 7.2.
Rättsfall
HFD 2016 ref. 59
RättskälldiskussionÖppna i bibliografi
Citera
HFD 2016 ref. 59
BibTeX
@misc{hfd-2016-ref-59,
author = {{Högsta förvaltningsdomstolen}},
title = {{HFD 2016 ref. 59}},
year = {2016},
howpublished = {Rättsfall}
}Dom
Hämtar dom…
Omtalad i rättsvetenskapen
4 hänvisningar i 3 artiklar · 4 stycken/fotnoter
Rättighetsskyddet i Högsta förvaltningsdomstolen1 hänvisning