Närliggande

8.Efter att A överklagat tingsrättens dom meddelade Svea hovrätt genom beslut i maj 2011 att prövningstillstånd nekats. Högsta domstolen meddelade dock i november samma år tillstånd till att målet prövades i hovrätten. Högsta domstolen motiverade detta enligt följande: Klargörande rättspraxis saknas om vem som har bevisbördan när den ena parten påstår att ett överlämnat belopp utgör ett lån och den andra parten att det rör sig om en gåva. Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att denna fråga prövas av högre rätt. I den dom som sedermera meddelades av hovrätten inleder domstolen med att konstatera att den som kräver återbetalning på grund av en påstådd försträckning som regel har att styrka sitt påstående (RF). Dock anger hovrätten, med hänvisning till NJA 2012 s. 804 (Mammas borgen), att det ”bör kunna krävas att den som oväntat mottar en större summa pengar säkrar bevisning genom att t.ex. se till att ett gåvobrev upprättas”. Mot bakgrund av att det rörde sig om en plötslig och till synes oöverlagd överföring, beloppets storlek samt att överföringen kom så tätt inpå den olycka A varit med om, sluter sig hovrätten till att B, mottagaren av de 100 000 kronorna, ska bära ”bevisbördan för att överföringen var en gåva”. Käromålet bifölls. 2.3 Högsta domstolens bedömning Högsta domstolen inleder sina domskäl med att konstatera att överföringen var ostridig (RF). Vidare konstateras att den fråga som ska prövas är huruvida det rör sig ”om ett lån eller en gåva”.s. 362