Stycket

9.Det svenska avgörandet NJA 2012 s. 597 från Högsta domstolen handlade om en kausalitetssituation som påminner om det föregående exemplet. Avgörandet gällde inte ledningens eller revisors ansvar, men grundtanken i avgörandet är tillämplig oberoende av ansvarsgrunden i fråga. I målet var det fråga om en avtalsparts skyldighet att betala ett avtalsvite i en situation där ett avtalsvite skulle utfalla till betalning på grund av två separata omständigheter, varav den ena tillhörde kärandens, den andra svarandens ansvarsområde (konkurrerande skadeorsaker). Enligt entreprenadavtalet som parterna slutit hade käranden rätt till ett avtalsvite på 300 000 kronor för varje påbörjad vecka som anläggningens ibruktagande försenades. Prejudikatfrågan gällde huruvida en sidoentreprenörs dröjsmål, som käranden ansvarade för, var ett hinder för svarandens skyldighet att betala avtalsvitet. 15. Man har i skadeståndsrätten att skilja mellan att en händelse utgör en tillräcklig betingelse för en skada och att den utgör en nödvändig betingelse för denna. Att en händelse utgör en nödvändig betingelse innebär att skadan inte skulle ha inträffat om händelsen inte hade skett. En händelse utgör en tillräcklig betingelse om den ensam föranleder skadan. Särskilda problem uppkommer vid konkurrerande skadeorsaker, där två (eller flera) händelser var för sig är tillräckliga för att orsaka samma skada. I dessa fall är inte någon av händelserna i sig en nödvändig betingelse för skadan. [– – –] 17. Vid faktisk orsakskonkurrens mellan två skadeståndsgrundande avtalsbrott som medför samma skada under samma tidsrymd [– –] är således utgångspunkten att skadevållarna blir solidariskt skadeståndsskyldiga. För att skadeståndsskyldighet ska föreligga fordras det alltså inte att avtalsbrottet har varit en nödvändig betingelse för den inträffade skadan. Enligt Högsta domstolen råder det i Norden, i fråga om utomobligatoriska förhållanden, i stort sett konsensus om att båda faktorerna som kan anses utgöra orsak till följden (faktisk orsakskonkurrens) leder till skadeståndsansvar och skadevållarna ansvarar för skadan solidariskt. Samma analys av orsakssambandet skulle enligt Högsta domstolen också iakttas när det kommer till kontraktsrättsliga förhållanden. Ett avtalsbrott kan således leda till skadeståndsansvar, fastän avtalsbrottet inte har varit nödvändigt för skadans inträffande i sig och skadan därmed skulle ha inträffat också utan brottet.s. 164