1.Som framgått finns det utifrån ett näringsfrihetsperspektiv flera invändningar mot förslagen i Reepaluutredningen. Dessa gör att lagstiftaren inte bör gå vidare med förslagen. Det gäller redan om invändningarna beaktas var för sig, men än mer när det bedöms i ett sammanhang.s. 150
2.Någon generell och långtgående vinstbegränsning av det slag som föreslås av Reepaluutredningen har tidigare aldrig förekommit i Sverige, eller såvitt vi känner till, i något annat land med en liberal och social marknadsekonomi av det slag som så framgångsrikt byggt Sveriges välstånd.s. 150
3.Det finns i och för sig ingen ovillkorlig rätt för privata företag som utför välfärdstjänster att få offentlig finansiering, men om man som skett i Sverige öppnar upp denna sektor för andra utförare än offentliga monopol, så måste alla som uppfyller uppställda kvalitetskrav få samma möjligheter att bedriva sin verksamhet.s. 150
4.Den vinstbegränsning som föreslås av Reepaluutredningen tillgodoser inte något angeläget allmänt intresse, såsom detta begrepp är att förstå enligt 2 kap. 17 § RF. Om inte ett angeläget allmänt intresse skyddas strider den föreslagna vinstbegränsningen mot rätten till näringsfrihet. Den är då grundlagsstridig och får inte tillämpas av domstolar och förvaltningsmyndigheter.s. 151
5.En så långtgående begränsning av näringsfriheten som den föreslagna slår mot det som är själva kärnan i näringsfriheten, nämligen möjligheten att göra vinst (eller förlust). En sådan begränsning synes över huvud taget inte vara tillåten enligt 2 kap. 17 § RF, ens som den skulle anses skydda ett angeläget allmänt intresse. Den föreslagna vinstbegränsningen faller då helt utanför sådana begränsningar som är tillåtna och hittills har tillåtits i förhållande till rätten till näringsfrihet.s. 151
6.Om den ideella sektorn undantas från föreslagna vinstbegränsningen, på sätt har antytts, skulle ett sådant undantag också strida mot likabehandlingsprincipen enligt 2 kap. 17 § RF och reglerna skulle då även på denna grund vara grundlagsstridiga.s. 151
7.Oavsett hur de föreslagna reglerna förhåller sig till rätten till näringsfrihet enligt 2 kap. 17 § RF, visar därtill vår undersökning att reglerna strider mot artikel 16 i EU-stadgan. De skäl som Reepaluutredningen anfört till stöd för vinstbegränsning är inte av sådant slag som har godtagits i EU-domstolens praxis som skäl för att begränsa näringsfriheten. Den av Reepaluutredningen föreslagna vinstbegränsning får därmed inte heller tillämpas med hänsyn till EU-stadgan och EU-rätten, i en situation där unionsrättsliga regler aktualiseras och skall tillämpas.s. 151
8.Slutligen kan vi inte undgå att kort kommentera den analys som Reepaluutredningen själv presenterat när det gäller utredningsförslagens förenlighet med näringsfriheten. Det är anmärkningsvärt, undermåligt och klandervärt att en statlig utredning i ett betänkande på över 850 sidor i stort sett helt förbigått frågorna om hur utredningens långt ifrån okontroversiella förslag förhåller sig till RF och EUstadgan. Men sådant blir resultatet när ett utredningsuppdrag med ideologiskt färgade direktiv anförtros åt en ideologiskt färgad politiker som omger sig med ett utredningskansli i form av sakkunniga och experter utan tillräcklig kompetens och integritet. Det krävs en helt annan kvalité på ett utredningsbetänkande för att kraven på fullgod beredning av ett lagstiftningsförslag skall vara uppfyllda. Bristerna har inte heller rättats till under beredningen i regeringskansliet. De konstitutionella aspekterna på förslaget till vinstbegränsning förbigås i lagrådsremissen, förutom att det utan någon som helst motivering konstateras att den föreslagna regleringen ”är nödvändig för att skydda angelägna allmänna intressen och proportionerlig i förhållande till syftet.” I stället för att rätta till snedstegen och äventyrligheterna i Reepaluutredningens betänkande har regeringen genom förslaget att de s.k. idéburna aktörerna skall gynnas och särbehandlas och därför undantas från delar i det förslagna regelsystemet tillfört ytterligare ett moment som kan strida mot den överordnade regleringen av rätten till näringsfrihet. Sammanfattningsvis kan bl.a. följande invändningar resas mot den föreslagna vinstbegränsningen: • Möjligheten att göra vinst (eller förlust) är grundläggande för näringsverksamhet och denna möjlighet kan inte begränsas utifrån ”angelägna allmänna intressen” Vinstbegränsning utgör, till skillnad mot hög kvalité, inte ett angeläget allmänt intresse • Det angelägna allmänna intresset av hög kvalité på offentligt finansierade välfärdstjänster säkerställs inte genom en vinstbegränsning. I vart fall finns det andra mindre ingripande och mer verksamma åtgärder för att säkerställa god kvalité. En vinstbegränsning enligt föreslagen modell är därtill oproportionerlig vid en avvägning mellan allmänna och enskilda intressen Därtill kommer att den föreslagna vinstbegränsningen • synes strida mot artikel 16 i EU-stadgan och • om den inte är konsekvent också i förhållande till den ”ideella sektorn”, förmodligen också kommer att strida mot ”likabehandlingsprincipen” i 2 kap. 17 § RF.s. 151