1.För att en inskränkning i näringsfriheten skall vara grundlagsenlig krävs som redan påpekats att inskränkningen görs ”för att skydda angelägna allmänna intressen”. Är detta rekvisit inte uppfyllt är inskränkningen grundlagsstridig. Rekvisitet gäller utan undantag och måste således vara uppfyllt också om inskränkningen i näringsfriheten tar sikte på att förbjuda eller begränsa vinst i verksamheten. Detta gäller så mycket mer som möjligheten till vinst (förlust) är kärnan i rätten att driva näring.s. 139
2.Vad som närmare avses med angelägna allmänna intressen klargörs inte mer konkret i förarbetena till just 2 kap. 17 § RF, utöver vad som redan refererats ovan. Däremot kommenteras begreppet i förarbetena till 2 kap. 15 § RF om egendomsskydd, ett lagrum där begreppet också förekommer.s. 140
3.I förarbetena till 2 kap. 15 § RF uttalas följande beträffande innebörden av uttrycket angelägna allmänna intressen: Den närmare innebörden av uttrycket angelägna allmänna intressen är det inte möjligt att i detalj beskriva. Det är emellertid sådana ingrepp som är motiverade med hänsyn till intresset av att kunna tillgodose allmänhetens berättigade krav på en god miljö och möjligheterna att kunna bevara och skydda områden som är av särskild betydelse från naturvårdssynpunkt som i första hand åsyftas, liksom intresset av att kunna ge allmänheten tillgång till naturen för rekreation och friluftsliv. Även samhällets behov av mark för anläggande av vägar och andra kommunikationsleder m.m. måste givetvis kunna tillgodoses. Vad som är ett angeläget allmänt intresse måste till slut i viss mån bli föremål för en politisk värdering där hänsyn då även måste tas till vad som är godtagbart från rättssäkerhetssynpunkt i ett modernt och demokratiskt samhälle. Det skall även framhållas att uttrycket anknyter till vad som gäller i fråga om egendomsskyddet enligt Europakonventionen. Angelägna allmänna intressen som nämns i förarbetena och doktrinen i kommentarerna till 2 kap. 15 § RF är markåtkomst för naturvårds- och miljöintressen, totalförsvarsändamål, bostadsbyggande, trafikleder och rekreation. Även om dessa ändamål tar sikte på tvångsförvärv av fastigheter eller nyttjanderätter till fastigheter, ger de ändå tillsammans med de allmänna skäl som anges i förarbetena till 2 kap. 17 § RF — miljö, säkerhet och utbildning — betydande vägledning när det gäller vad som kan inrymmas när begreppet ”angelägna allmänna intresse”, då detta uttryck används som rekvisit också i 2 kap. 17 § RF.s. 140
4.Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1999 ref. 76 ”Barsebäck” (rättsprövningsmål) bedömt begreppet ”angelägna allmänna intressen” i samband med rätten till näringsfrihet enligt 2 kap. 17 § RF. Målet gällde den förtida nedstängningen av Barsebäcks kärnkraftverk.s. 140
5.När det gäller den av Reepaluutredningen föreslagna vinstbegränsningen så motiveras denna officiellt med att det är nödvändig att stoppa ”vinstjakten” för att säkerställa kvalitén i välfärden. Alla vet dock att det också är ideologiska skäl som ligger bakom förslaget om vinstbegränsning i välfärden. Det är i sammanhanget betecknande att Reepaluutredningen inte ens som alternativ till den föreslagna vinstbegränsningen försökt att ställa upp kvalitetskrav för den verksamhet som bedrivs inom den offentligt finansierade välfärdssektorn.s. 140
6.När det gäller att bedöma om Reepaluutredningens förslag till vinstbegränsning är förenliga med näringsfriheten enligt 2 kap. 17 § RF måste till att börja med beaktas vilken typ av inskränkningar i näringsfriheten som är konstitutionellt acceptabla för att skydda angelägna allmänna intressen.s. 141
7.Vi menar att för att någonting skall klassificeras som varande ett angeläget allmänt intresse krävs att det är ett intresse som det stora flertalet oberoende av politisk ideologi rent allmänt anser vara ett intresse som legitimerar en inskränkning i näringsfriheten. Exempel på sådana legitima intressen är säkerhet, hälsoskydd, arbetarskydd, naturmiljöskydd, kulturmiljöskydd, försvar, räddningstjänst, stadsplanering och allmänna kommunikationer. Hirschfeldt och Eka, som var ledamot respektive huvudsekreterare i Grundlagsutredningen vars betänkande låg till grund för den reformering av RF som skedde med verkan från årsskiftet 2010/11, anger i sin kommentar till 2 kap. 17 § RF att med ”angelägna allmänna intressen” avses i detta lagrum främst säkerhets-, hälsovårds- och arbetarskyddsintressen samt särskild kompetens och krav som uppställs för vissa yrken. Även ordningsskäl nämns.s. 141
8.Däremot kan inte krav uppställas på att samstämmighet måste råda om en viss konkret åtgärd i det enskilda fallet ryms inom begreppet ”angelägna allmänna intressen”. För att ta ett exempel. Allmän enighet råder om att arbetarskydd generellt är ett angeläget allmänt intresse, men olika meningar kan i det enskilda fallet råda om en viss åtgärd är nödvändig och proportionell utifrån arbetarskyddskrav. Om den slutliga bedömningen i sådant fall blir att åtgärden är motiverad av arbetarskyddsskäl, så anses den som ett angeläget allmänt intresse vid tilllämpningen av 2 kap. 17 § RF, även om en minoritet i en domstol skulle anse att det inte i det enskilda fallet med hänsyn till bl.a. proportionalitetsprincipen finns tillräckliga skäl för åtgärden.s. 141