1.De tre kategorier som ovan beskrivits är inte de enda situationerna när ren förmögenhetsskada har ersatts utan stöd i lag eller avtal. De andra fall som finns tycks svåra att inordna under en enhetlig förklaringsmodell, bland annat för att de aktualiseras i gränslandet mellan allmän skadeståndsrätt och speciell civilrätt.s. 828
2.I NJA 1996 s. 700 blev således en konkursförvaltare skadeståndsskyldig för ren förmögenhetsskada efter att vårdslöst ha överlåtit egendom som inte tillhörde konkursboet, trots att handlingen inte var brottslig.s. 828
3.Andra exempel är NJA 1980 s. 383 (där skadestånd utgick för vårdslöst men inte brottsligt agerande i samband med bouppteckning vid ackordsförfarande i en avtalsliknande situation) och NJA 1998 s. 520 (där en bank vårdslöst lämnat ut en värdepappersdepå till en ägare trots underrättelse om att pantsättning skett).s. 828
4.En ytterligare situation som inte på ett omedelbart sätt låter sig inordnas i ovanstående kategorisering rör s.k. ansvarsgenombrott som oftare behandlas i specialskadeståndsrättsliga sammanhang än i allmän skadeståndsrätt.s. 828
5.Det kan slutligen noteras att förhållandet mellan avtalsrättsliga och utomobligatoriska skadeståndsnormer har givit upphov till flera avgöranden från HD under senare tid. Under etiketter som ”hopp i kontraktskedjan” eller ”talan mot bakre led” diskuteras olika frågor om ett avtals inverkningar på skadeståndsrätten i utvidgande eller begränsande riktning. Dessa situationer har emellertid inte någon större relevans för det systematiseringstema som står i fokus här. Avtalsrättsliga normer kan inskränka eller utvidga det skadeståndsrättsliga ansvaret men i den mån det inte finns några sådana tillämpliga normer får man som utgångspunkt falla tillbaka på någon av de ansvarsgrunder som ovan skisserats.s. 829