Det kan därtill tilläggas att det finns situationer där skadeståndslagens rekvisit (i sammanhanget: brott) liksom de allmänna förutsättningarna för ansvar (adekvans etc.) är uppfyllda men där ersättning ändå inte utgått, se t.ex. NJA 2003 s. 390 där staten i samband med ett brottmål rörande skattebrott yrkade ersättning för ren förmögenhetsskada som uppkom till följd av obetald mervärdesskatt; yrkandet ogillades av HD efter allmänna överväganden av principiellt slag. Fallet behandlas i Håkan Andersson, Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, Uppsala 2013, s. 123 ff, särskilt på s. 135, samt i en rättsfallskommentar, Mårten Schultz, Skadeståndsrätt och skatterätt, JT 2003–04 s. 653 ff. Se för en utförlig analys mot bakgrund av en redogörelse för det skatterättsliga företrädaransvaret Teresa Simon-Almedal, Företrädaransvaret, Stockholm 2015, s. 181 ff. Jfr även NJA 1975 s. 675 och NJA 1978 s. 234 (gällande återkrav rörande socialhjälp inom ramen för skadeståndsrättens regelverk) och tidigare NJA 1957 s. 757 I och II, med kommentarer i SimonAlmedal, a.a.s. 184. I 2003 års fall var argumenten som lades till stöd för den ogillande domen närmast av konstitutionellt slag: företrädaransvaret fick anses uttömmande reglera frågan. Därutöver kan naturligtvis ”vanliga” skyddsintressebedömningar medföra inskränkningar i möjligheten att erhålla ersättning. Se på temat Jan Kleineman, Ren förmögenhetsskada vid brott — det ”klara” ansvarsområdet, JT 1989–90 s. 650 ff. och allmänt, Håkan Andersson, Skyddsändamål och adekvans, Uppsala 1993, f.f.a. s. 133 ff. (med hänvisningar till förarbetesuttalanden) och 365 ff. samt Jan Kleineman, Ren förmögenhetsskada, Stockholm 1987, s. 287 ff.
Hänvisas från p. 3 (s. 821)
1.Genom skadeståndslagen (1972:207; SkL) introducerades begreppet ren förmögenhetsskada i svensk civilrätt. Ren förmögenhetsskada är den enda skadetyp som har en definition i lagen. I 1 kap. 2 § stadgas att en ren förmögenhetsskada är en ekonomisk skada som inte står i samband med en person- eller sakskada. En ren förmögenhetsskada är således en fristående ekonomisk skada. Kategorin rymmer därmed vissa av den kommersiella skadeståndsrättens centrala frågeställningar.s. 820
2.Enligt skadeståndslagen kan ren förmögenhetsskada enligt huvudregeln bara ersättas om den orsakats genom ett brott (2 kap. 2 §). I lagen finns dock undantag, det allmännas skadevållande genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning eller genom felaktiga upplysningar eller råd i vissa fall (3 kap. 2 och 3 §§). Men med undantag för det allmännas ansvar inskränker sig skadeståndslagen till de brottsligt orsakade rena förmögenhetsskadorna. Den allmänna skadeståndsrättsliga lagstiftningen är alltså härvidlag restriktiv.s. 820
3.Ett ämne som har varit föremål för särskild diskussion när det gäller denna skadetyp har varit möjligheten att erhålla skadestånd utanför skadeståndslagens regelverk. Redan i propositionen görs det klart att avsikten inte var att regleringen av ren förmögenhetsskada skulle utgöra ett hinder mot en rättsutveckling genom framför allt Högsta domstolens (HD) rättsbildande verksamhet. Det finns således flera situationer då ren förmögenhetsskada ersätts även utan att något brott behöver föreligga.s. 821
4.Genom en serie avgöranden från HD har det klarlagts att skadestånd kan utgå enligt allmänna rättsprinciper och vissa typfall har utkristalliserats. Rättsläget har emellertid, genom senare tids praxis, omstrukturerats. Typfallen har tagit sig nya former. I förevarande uppsats presenteras mot denna bakgrund först två huvudkategorier för när ren förmögenhetsskada kan ersättas i utomkontraktuella situationer utan särskilt lagstöd. Dessa kategorier har vuxit fram genom prejudikat från HD. De två huvudkategorierna kompletteras med en tredje grupp av fall, som inte har samma generella betydelse men som ändå utgör en förhållandevis distinkt kategori. Detta tredje fack har en fast förankring i svensk civilrätt men av systematiska skäl, eller kanske snarare gammal vana, brukar det inte tas upp i utomobligatoriska sammanhang. Därefter följer några korta reflektioner kring ett antal andra situationer som kanske, men i så fall inte utan svårighet, kan inordnas i någon av de kategorier som presenteras.s. 821
5.Syftet med nedanstående reflektioner är således att ge ett bidrag till systematiken på området. Närmare bestämt så är det ansvarsgrundssystematiken som är föremål för dessa reflektioner. När kan ett ansvar för ren förmögenhetsskada uppkomma utan stöd av avtal eller lag?s. 822