Stycket

8.En fråga av helt annan karaktär är vilken betydelse de (förmenat) processuella bristerna vid målets handläggning i Högsta domstolen för det första kan ha vid bedömningen av det civilrättsliga prejudikatvärdet och för det andra vilken betydelse rättsfallet kan ha — om det nu inte är förenat med några processrättsliga brister — som vägledande prejudikat i processuellt avseende. Möjligen kan dessa två frågor besvaras så enkelt som att det civilrättsliga prejudikatvärdet inte alls påverkas av eventuella processuella brister vid tillkomsten och att fallet helt saknar processrättsligt prejudikatvärde. Det senare eftersom Högsta domstolen inte alls har uttalat något med generellt syfte rörande processuella frågor. Däremot har ju Högsta domstolen de facto gjort något av processuell betydelse. Kan det vara prejudicerande? Knappast i sig, men till detta kommer att Högsta domstolen också i domvillo- och resningsärendena har uttalat sig om vad Högsta domstolen gjort i ursprungsmålet. I och med det senare kan det knappast uteslutas att Högsta domstolens sätt att handlägga ursprungsmålet kan få processrättslig betydelse — och möjligen avsevärd sådan. Men jag tror att den ”risken” inte är alltför stor. I den motsatta vågskålen ligger nämligen tydligt skriven lag, i doktrin mycket väl etablerade processrättsliga principer och en räcka HD-avgöranden som mer explicit behandlar hithörande frågor. Den kritikstorm som piskats upp i anledning av avgörandet bidrar också till att begränsa benägenheten hos efterföljande tillämpare — trots ”lydigheten” — att fullt ut anamma vad Högsta domstolen processuellt gjorde i NJA 2016 s. 107. Om inte annat kan ju i vart fall en domare genom aktiv och insiktsfull processledning undvika att hamna i Högsta domstolens situation.s. 816