Stycket

6.Fallet är rikt på s.k. läroboksdomskäl (punkterna 15–20, 22–25, 36–40 och även 53–58 kan hänföras till den kategorin även om det senaste också verkligen utgör obiter dicta). Högsta domstolen uttalar sig också om vilka prejudicerande rättsgrundsatser som kan dras ur de tidigare rättsfallen NJA 1918 s. 394 och NJA 1992 s. 66 (se punkterna 26 respektive 33). Och Högsta domstolen uttalar, dvs. skapar, explicit två prejudicerande rättsgrundsatser i målet. För det första (punkten 41) att det, beträffande emissionsgarantier, gäller att ett teckningsåtagande är bindande i den meningen att ett bristande fullgörande utgör ett skadeståndsgrundande avtalsbrott (under vissa ytterligare förutsättningar). För det andra (punkten 66) att en infriande tredje man har en på subrogation grundad regressrätt mot garanterna (se också de sammanfattande slutsatserna i punkten 71). Det är den rättsgrundsatsen som är föremål för omfattande kritik på civilrättslig grund.s. 815