NJA 2013 s. 931 och NJA 2014 s. 323.
Hänvisas från p. 3 (s. 800)
3.Det finns fall där ett betydelseplenum möjligen kunde ha övervägts på grund av frågans vikt (t.ex. när det gällde frågan huruvida resning, vid sidan av rättegångsbalkens regler, skulle kunna beviljas när någon hade dömts för skattetillägg och i annat förfarande hade påförts skattetillägg avseende samma oriktiga uppgift samt frågan om staten kunde bli ersättningsskyldig för ideell skada vid en överträdelse av förbudet i 2 kap. 7 § regeringsformen). Möjligheten borde främst övervägas vid sådana typer av avgöranden där det kan komma att sättas i fråga om Högsta domstolen utövar sin dömande makt utöver vad som är lämpligt, men även andra typfall kan tänkas (se t.ex. NJA 2011 s. 444). Men en förklaring (förutom att ledamöterna inte tidigare har varit med om ett sådant plenum) är förmodligen att tanken på att hänskjuta frågan drabbar den dömande avdelningen, om alls, först när behandlingen av målet har kommit så långt att det ter sig olämpligt. Dessutom spelar det nog in att tanken på plenum i sig knappast lockar, i vart fall inte när det rör sig om en fråga som uppfattas som kontroversiell.s. 800