Stycket

2.Denna problematik uppmärksammades först avseende domar i några narkotikamål kring 2012–2013, men mest känt är nog målet NJA 2016 s. 3, där HD valde att tolka en lagändring avseende mord, där det klart framgick av motiven att lagstiftarens avsikt varit att dömda brottslingar oftare än tidigare skulle dömas till livstidsstraff, på motsatt sätt, nämligen utifrån ordalydelsen, vilket fick till konsekvens att det snarast blev svårare att döma till livstidsstraff (och i det aktuella målet ledde till ett straff på sexton års fängelse för mord, ehuru en minoritet om två ledamöter ville fastställa hovrättens dom om sjutton år och sex månaders straff). Legalitetsprincipen i RF 2:10 och art. 7 EKMR åberopades i domen, där också det faktum att HD (inklusive minoriteten) slog fast att lagtexten, i händelse av motstridighet, måste ha företräde framför i motiven uttalade (kriminal)politiska syften bakom en lagändring var av central betydelse. Domen ledde till en intensiv debatt om juridisk aktivism och var generellt sett inte uppskattad i politiska läger, men påminner härvidlag om vad Regeringsrätten slog fast redan 1997 i det s.k. Norra Länken-målet rörande ett motorvägsbygge i norra Stockholm, där situationen var densamma. I en rättsstat, där den offentliga makten som i Sverige ”utövas under lagarna” (jfr RF 1:1), måste rimligen själva lagtexten ha företräde framför de ofta politiskt färgade tankar som inte sällan uttrycks mer fritt i lagens förarbeten.s. 789