Stycket

10.Från normprövningssynpunkt är det emellertid svårt att underskatta denna frågas betydelse i svensk rätt. HD tvingades här efter Åkerberg Fransson-domen till en smått förödmjukande ”omvändelse under galgen” i relation till avgörandena NJA 2010 s. 168 respektive 2011 s. 444. (I plenumavgörandet NJA 2013 s. 502 deltog sålunda även flera domare som i de föregående målen gjort en annan bedömning.) Europarättens direkta genomslag i svensk rätt blev därmed ovanligt tydligt. Som normprövningstema är därutöver frågan om dubbel straffbarhet ovanlig just för att den är och, inte minst före 2013, var så relativt vanligt förekommande i svenska domstolar, medan flertalet normprövningsfall typiskt sett gäller ganska udda (men därför förvisso inte ointressanta) rättsfrågor. Skattebrottmål där skattetillägg samtidigt utgått har däremot varit flera hundra per år och systemet med skattetillägg beräknas ha gett den svenska staten årliga miljardinkomster. Det var således inte i vilken fråga som helst som HD här i plenum frångick sin tidigare praxis, sedan två underinstanser först visat sig måttligt imponerade av HD-majoritetens ståndpunkt i NJA 2010 s. 168 och EUD sedan helt enkelt underkänt denna (liksom majoritetens uppenbart felaktiga beslut i NJA 2011 s. 444). Men hur ska då allt detta tolkas i ett prejudikatsperspektiv?s. 788