NJA 2015 s. 141 punkterna 14–18 med rubriken: ”Betydelsen av den tidigare bevisupptagningen”. Med utgångspunkt i hur avgörandet har refererats kan uttalandena i denna del visserligen sägas ligga utanför den egentliga prejudikatfrågan i målet. Med hänsyn till den utveckling som har skett på senare år vad gäller Högsta domstolens domskrivning och egen syn på prejudikatbildningen förefaller det dock vanskligt att enbart av denna anledning anta att uttalandena i fråga om bevisupptagning inte ska uppfattas som vägledande.
Hänvisas från p. 2 (s. 736)
1.Brottmålen i svenska domstolar tenderar att blir mer och mer omfattande. Med detta följer bland annat de långa häktningstider som Sverige kritiserats för i internationella sammanhang. Genom EMR I och II-reformerna har processen effektiviserats men i de omfattande brottmålen är rättegångarna fortfarande ofta utdragna. Som ett led i effektiviseringsprocessen utökades 2014 möjligheten att dela upp större rättegångar med flera tilltalade. Men om den muntliga bevisningen måste tas upp på nytt i varje rättegång medför en sådan uppdelning inte alltid några större effektivitetsvinster. Ytterligare ändringar övervägs för närvarande av Utredningen om processrätt och stora brottmål. En del i utredningens uppdrag är att ta ställning till om det är lämpligt att införa utökade möjligheter att använda dokumenterade förhör som bevisning i domstol. Det som då avses är om det bör vara möjligt att i ökad utsträckning använda förhör med målsägande, vittnen och misstänkta som tagits upp före huvudförhandlingen som bevis vid rättegångar.s. 735
2.I NJA 2015 s. 141 — som i sak gällde grov narkotikasmuggling — klargjorde Högsta domstolen att en tidigare brottmålsdom inte har rättskraft i en senare rättegång mot en annan tilltalad när rättegångarna rör olika medverkandes del i samma brottslighet. Högsta domstolens ställningstagande i den frågan kan inte sägas ge uttryck för en ny princip utan understryker snarare vad som ansetts vara gällande rätt. Utöver frågorna kring den tidigare brottmålsdomens rättskraft innehåller avgörandet också uttalanden om principerna för hur bevisningen ska läggas fram i den senare rättegången, bland annat i ljuset av rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen, särskilt rätten till försvar. Rättegångsbalken innehåller inte någon reglering som direkt tar sikte på situationer av aktuellt slag. I artikeln diskuteras vilka krav som följer av rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen och hur allmänt Högsta domstolens uttalanden angående hur muntlig bevisning ska hanteras i en senare rättegång bör uppfattas.s. 736