Närliggande

De undantag som trots allt finns rör vissa särskilda situationer och kommer att, i den mån de kan sägas påverka eller betyda något för nu aktuella typsituation, omnämnas nedan. 1 1 Se framför allt SOU 1969:50 s. 184 ff. Jfr även här från praxis NJA 1979 s. 735 II. 12 Se SOU 1969:50 bilaga 2. 13 Detta påpekades i nämnd artikel, En ohållbar position, men det förefaller fortfarande föreligga osäkerhet i frågan. 14 Detta var ostridigt i fallet. 1 5 Jfr SOU 1969:50 s. 184 ff. 16 Se exempelvis anförda beräkningar i En ohållbar position s. 810 ff. som avser att visa att man genom enkla men varierande antaganden kan kan påverka slutresultat ganska markant. 1 7 Jfr även uttalanden i det uppmärksammade äldre fallet rörande Vinterpalatset där det sägs att motsvarande spann används i flertalet fall i praxis, Svea hovrätts dom, 25 november 1982, avdelning 14, DT 22. 18 Se i första hand SOU 1969:50 bilaga 2. 19 Se Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 171 ff. med hänvisningar och Victorin, A, Kommersiell hyresrätt, 3 uppl., Stockholm 2003 s. 85 ff. 2 0 Jfr Victorin, A., Kommersiell hyresrätt, 3 uppl., Stockholm 2003 s. 84 ff. och där angivna mycket förenklade formel. 21 Som exempel kan här nämnas den s.k. Capital asset pricing model (CAPM) med hänsynstagande till det s.k. betavärdet ((cid:0)-värdet); jfr Svea hovrätts dom av den 14 april 2016, i mål T 481-15 där hänvisning just till detta betavärde ((cid:0)-värde) gjordes. 22 Jfr det faktum att reglerna i grunden är från 60-talet. 2 3 Jfr En ohållbar position s. 809. 2 4 Här kan hänvisas till prop. 1971:122 s. 174 ff. där frågan tas upp relativt utförligt, men det kan även hänvisas till den föregående utredningen SOU 1969:50 s. 169 ff. 25 Se exempelvis Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 396 ff. med hänvisningar. 26 Se härom Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 396. 2 7 Se om värde- respektive skadeersättning Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 193 ff. och 198 ff. Det kan, för att undvika missförstånd, inflikas att det faktum att det numera i regel utgår ytterligare 25 procent i ersättning inte förändrar det sagda. Det blir nämligen i denna del enbart fråga om ett tillägg till ersättningen, även om motiveringen och tanken om full ersättning kan blir mer problematisk på ett teoretiskt plan. 28 Förhållandena påverkas, som sagt, inte av att det numera i regeln utgår ytterligare 25 procent på marknadsvärdet i ersättning, se 4 kap. 1 § 2 st. expropriationslagen. 29 Se om konsumentprisindex som omräkningsfaktor prop. 1971:122 s. 177 och 185, samt NJA 1984 s. 93 I där Högsta domstolen fann att en uppräkning med konsumentprisindex skulle ske trots att det hävdades att fastighetspriserna hade legat stilla. Se även allmänt om uppräkningen Dahlsjö, A., Hermansson, M. & Sjödin, E., Expropriationslagen. En kommentar, 3 uppl., Stockholm 2010 s. 276 ff. 3 0 Se härom Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 197 f. och 201 ff. 31 SOU 1969:50 s. 170. 32 Se t.ex. Bouvin Å. & Stark, H., Expropriationslagen. En kommentar, 2 uppl., Stockholm 1989 s. 169 f., Hager, R., Värderingsrätt s. 440 ff. samt jfr Dahlsjö, A., Hermansson, M. & Sjödin, E., Expropriationslagen. En kommentar, 3 uppl., Stockholm 2010 s. 275. 33 Se Hager, R., Värderingsrätt. Särskilt om ersättning och värdering vid expropriation, Stockholm 1998 s. 441 f. 3 4 Jfr t.ex. Axlund, A., Värdetidpunkt och ränta vid markåtkomst, LMV-Rapport 1994:1, Gävle 1994 s. 14 f. 35 Det kan även noteras att den valda tidpunkten inte ens är densamma i de båda fallen (utgången av hyresavtalet resp. utgången av tiden för uppskovet), vilket är än mer anmärkningsvärt och visar på den osäkerhet som råder. 3 6 Givetvis kan de processuella reglerna binda domstolen, men förbigås här då avsikten är att ifrågasätta och diskutera de materiella reglerna. 3 7 Jfr Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans, Om skadeståndsansvarets gränser, Uppsala 1993 s. 480 där det också framhålls att andra sätt att beskriva situationen finns och det hänvisas bl.a. till Rodhe, K., Obligationsrätt, Stockholm 1956 s. 497 och 524. Se även Bengtsson, B., Om jämkning av skadestånd, Stockholm 1982 s. 57 f. och 181 f. I förarbetena till reglerna i jordabalken behandlas frågan som en jämkningsfråga se prop. 1968:91 Bihang A s. 118 f. och SOU 1966:14 s. 321. 38 Se i denna fråga framför allt Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans, Om skadeståndsansvarets gränser, Uppsala 1993 s. 480 f. som finner att den bör i första hand behandlas som en fråga om skadeståndets beräknande och att man istället för en jämkningsregel bör tala om en reduktionsregel. Jfr även Högsta domstols dom i mål T 230-15 av den 7 februari 2017 (domen rättad den 13 februari 2017). 39 Det kan tänkas att skadebegränsningen givet kostnaderna härför inte minskar det ersättningsgilla området utan till och med ökar detsamma, jfr Högsta domstolen dom i mål T 230-15 av den 7 februari 2017 (domen rättad den 13 februari 2017) i pp. 35 i referatet. 40 Se prop. 1971:122 s. 192 f., SOU 1969:50 s. 184 f. och prop. 1968:91 Bihang A s. 118 f. samt SOU 1966:14 s. 321. Här kan upprepas att saken tas upp vad gäller hyresreglerna som en jämkningsfråga. 41 Se Hernmarck, M., Löseskilling vid expropriation för tätbebyggelse, 2 upp., Stockholm 1967 s. 45 och Strahl, I., Fyra expropriationsrättsliga uppsatser, Uppsala och Stockholm 1926 s. 197 ff. 42 Se exempelvis det allmänt spridda standardverket Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, 9 uppl., Stockholm 2014 s. 386, se även Bengtsson, B. & Strömbäck, E., Skadeståndslagen. En kommentar, 5 uppl., Stockholm 2014 kommentaren till 6 kap. 1 §. Se dock Andersson, H., Skyddsändamål och adekvans, Om skadeståndsansvarets gränser, Uppsala 1993 s. 478 ff. där frågan tas upp mer utförligt. 43 Se exempelvis Hellner, J. & Radetzki, M., Skadeståndsrätt, 9 uppl., Stockholm 2014 s. 386. 4 4 Jfr prop. 1968:91 Bihang A s. 34 och s. 103 f. 45 Se Högsta domstolen dom i mål T 230-15 av den 7 februari 2017 (domen rättad den 13 februari 2017) i pp. 30–37 i referatet. 4 6 Se prop. 1968:91 Bihang A s. 118 f. där det uttalas ”[a]tt hyresvärden i fall då obefogad förlängningsvägran anses föreligga vidtagit åtgärder i syfte att begränsa hyresgästens skada, exempelvis genom att anvisa annan lokal, eller att hyresgästen underlåtit att vidta sådana åtgärder för att minska skadan som skäligen kunnat fordras av honom, bör självfallet beaktas när ersättningen bestäms”. Som redan nämns tas detta upp som en jämkningsfråga. 47 Jfr det faktum att en erbjuden kompensation kan påverka intresseavvägningen, prop. 1968:91 Bihang A s. 114 och 127, jfr även NJA 2007 s. 1018. 48 Se Holmqvist, L. & Thomsson, R., Hyreslagen. En kommentar, Zeteo version den 1 april 2017 (elfte upplagan med tillägg och ändringar), Stockholm 2017 kommentaren till 12 kap. 58 b § under rubriken d. Skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet som hyresgästen drivit. 49 Se Holmqvist, L. & Thomsson, R., Hyreslagen. En kommentar, Zeteo version den 1 april 2017 (elfte upplagan med tillägg och ändringar), Stockholm 2017 kommentaren till 12 kap. 58 b § under rubriken d. Skada på grund av hinder eller intrång i den verksamhet som hyresgästen drivit. 5 0 Se prop. 1968:91 Bihang A s. 363 f. med hänvisning till SOU 1961:47 s. 117. 51 Se prop. 1968:91 Bihang A s. 363 f. 52 Jfr dock det faktum att skadebegränsning i förarbetena tas upp som en jämkningsfråga, se prop. 1968:91 Bihang A s. 118 f. och SOU 1966:14 s. 321. 53 Se prop. 1968:91 Bihang A s. 363 f. med hänvisning till SOU 1961:47 s. 117 där det talas om att det för en del uppsägningar förelegat ”i det närmaste godtagbara skäl …” Och vidare att hyresvärdens kan ha ”… så mycket fog för sitt anspråk på hyresförhållandets upplösning, att ett erbjudande från hans sida att ersätta allenast en del av hyresgästens förlust skulle ha varit nog för att hans ställningstagande i förlängningsfrågan skulle framstå såsom till fullo befogat. I dylika fall ter det sig följdriktigt att i motsvarande mån begränsa ersättningsskyldigheten”. 5 4 Victorin, A., Kommersiell hyresrätt, 3 uppl., Stockholm 2003 s. 92. 55 Detta framfördes i exempelvis i en tvist rörande en exproprierad fastighet varpå det bedrevs en parkeringsrörelse, Mark- och miljööverdomstolens dom den 25 april 2012 i mål F 7754-11 och det förefaller som att påståendet vann gehör i fastighetsdomstolen även om detta inte är entydigt. 56 I en avgjord skiljetvist, meddelad i Göteborg den 22 oktober 2015, som rörde en obefogad uppsägning av ett rörelsearrende (där samma regler som diskuteras blir tillämpliga) anskaffade arrendatorn ett nytt arrendeställe och krävde kompensation för erlagd betalning. Ersättning nekades och det hävdades att det inte var fråga om en kostnad i företagsekonomisk mening eftersom betalningen (för det nya arrendestället) balanserade av den nya tillgången (arrendestället). 5 7 Jfr här med Högsta domstolens uttalande i mål T 230-15 av den 7 februari 2017 (domen rättad den 13 februari 2017) i p. 35 i referatet om att risken härvidlag ligger hos skadevållaren under förutsättning av att hyresgästen handlat adekvat. 58 Här kan även tilläggas att det värde som ersätts till stor del hade skapats av hyresvärden och den för lokalen sammanhängande Nobelfesten och här kan man jämföra med NJA 2007 s. 1018 där det uttalades att hyresgästens rätt till skadestånd inte innefattande krav på kompensation för hela det aktuella positiva kontraktsintresset som stod på spel utan var mer begränsat.

Hänvisas från p. 7 (s. 634)