Stycket

4.I AD 1993 nr 197, där tvisten också rörde frågan om turordningsbrott, noterade AD att det enda sätt på vilket arbetstagaren kunde vidga sin kompetens och behålla ett arbete hos arbetsgivaren var att delta i bolagets interna utbildning. AD konstaterade att arbetsgivaren hade det avgörande inflytandet över vilka kurser en arbetstagare kunnat genomgå och därmed över vilken kompetens som förvärvats rörande bolagets olika produkter. AD menade att bolaget hade kunnat förutse den situation som uppstått och i tid berett arbetstagarna möjlighet att komplettera sin utbildning i erforderlig utsträckning. AD ansåg vidare att i den arbetsbristsituation som uppkommit borde det ställas större krav på arbetsgivaren än vad som i allmänhet gäller att bereda berörda arbetstagare möjlighet till kompetensutveckling. Före omorganisationen uppgav bolaget att man inte haft möjlighet att utbilda fler, eftersom man redan hade tillräckligt många med den kompetensen. I domen påtalade AD att de ”spörsmål” som ovan anförts inte skulle tillmätas någon avgörande betydelse vid prövningen av kvalifikationsfrågan. AD:s slutsats blev att arbetstagarna saknade tillräckliga kvalifikationer på grund av att de inte hade genomgått internutbildningen.s. 623