Närliggande

2.Sveriges medlemskap i EU innebär att den europeiska sysselsättningspolitiken påverkar den normbildning som ligger till grund för den svenska arbetsrättens innehåll och tillämpning. Av kommissionsmeddelandet om gemensamma principer för flexicurity framgår bl.a. att det måste bli lättare för europeiska företag att anställa och säga upp arbetstagare för att målen i Europa 2020 ska kunna uppnås. Flexicurity är en del av den europeiska sysselsättningsstrategin och normerna i denna icke rättsligt bindande strategi påverkar medlemsländernas arbetsmarknadspolitik genom den öppna samordningsmetoden. Av flexicuritystrategin kan utläsas att företag behöver rekrytera medarbetare med färdigheter som bättre tillgodoser deras krav och som är mer produktiva och anpassningsbara. Arbetstagares livslånga lärande framhålls som en nyckelfaktor för att arbetstagarna ska klara av förändringar på arbetsmarknaden och uppnå sysselsättningstrygghet. Det synsätt som framträder i flexicurity bygger på en flexibilitet i anställningsrelationen mellan arbetsgivare och arbetstagare. Arbetstagare förutsätts växla mellan bl.a. arbete och kompetensutveckling samt utveckla en förmåga att anpassa sig till karriärbyten under sina aktiva år i arbetslivet. Det skiljer sig från den normbildning som ligger till grund för LAS. LAS är inriktad på att skapa ett skydd för att anställningen ska bestå hos nuvarande arbetsgivare. Anställningsrelationen i den svenska rättsliga kontexten ses som ett personligt förhållande mellan arbetsgivare och arbetstagare med en ömsesidig lojalitetsplikt. För arbetsgivare innebär det att försöka undvika att säga upp arbetstagare och för arbetstagare medför lojalitetsplikten bl.a. att när det uppstår intressekonflikter ska arbetstagaren sätta arbetsgivarens intresse före sitt eget och undvika lägen där han/hon kan komma i pliktkollision.s. 614