Jfr NJA 2000 s. 667, NJA 2012 s. 584 p. 4, NJA 2013 s. 233 p. 16 samt p. 9 i HD:s dom 2017-06-14 i mål nr T 5582-15. Se även Arnholm, C.J., Privatrett III. Almindelig obligasjonsrett, 2 utg., Oslo 1974, s. 144.
Hänvisas från p. 10 (s. 486)
1.4.1 Asymmetriska ansvarsförhållanden Ett gäldsansvar vid flergäldenärsförhållanden kan sägas bestå av två sidor: det externa ansvaret och det interna ansvaret. Det externa ansvaret är varje gäldenärs betalningsansvar gentemot borgenären. Det interna ansvaret är den kostnadsandel av betalningsansvaret som varje gäldenär bär ett inbördes ansvar för. I 2 § skuldebrevslagen (1936:81) och NJA 2016 s. 1176 benämns det interna ansvaret som gäldenärens ”andel”.s. 484
2.Mellan en gäldenärs externa och interna ansvar råder i regel asymmetri, på så sätt att det externa ansvaret omfattar det totala fordringsbelopp borgenären är berättigad till och det interna endast en andel av beloppet.s. 484
3.Regressrätten utgör en länk mellan gäldsansvarets båda sidor. När en gäldenär har tvingats fullgöra sitt externa ansvar är det genom regressomgången som den interna ansvarsfördelningen kan realiseras. 4.2 Det externa ansvaret Den dispositiva utgångspunkten är att varje gäldenärs externa ansvar är primärt solidariskt och helt. Saknas avtal om annat kan borgenären alltså vända sig mot vem som helst av gäldenärerna och kräva betalning av det totala fordringsbeloppet.s. 484
4.På sätt och vis kan man se det som att borgenären endast har en fordran mot flera gäldenärer. En mera juridisk tekniskt korrekt beskrivning av det solidariska ansvaret är emellertid att borgenären har flera resolutivt villkorade fordringar; en fordran mot varje gäldenär som upphör eller reduceras oavsett vem av gäldenärerna som presterar.s. 484
5.Att man måste se det så att varje gäldenär har en egen förpliktelse har att göra med vem som kan utöva inflytande över respektive gäldenärs ansvar. Utan särskild behörighetsgrund kan en gäldenär endast vidta rättsliga dispositioner i fråga om det egna ansvaret och dispositionerna saknar verkan för medgäldenärernas ansvar. En gäldenärs erkännande av skulden innebär således ett preskriptionsavbrott avseende den egna skulden men saknar i princip verkan för medgäldenärernas skulder. På liknande sätt har borgenären möjlighet att utöva inflytande över varje gäldenärs ansvar, men borgenärens dispositioner saknar verkan för andra gäldenärer än den som dispositionerna har vidtagits mot. Det är just eftersom borgenären rent juridiskt tekniskt har en separat fordran på varje gäldenär som borgenären över huvud taget kan göra en eftergift mot en gäldenär som i sig saknar verkan för medgäldenärerna.s. 484
6.Ett annat sätt att utrycka saken är att varje gäldenär är part i fråga om det egna ansvaret men inte i fråga om de andra gäldenärernas ansvar. 4.3 Det interna ansvaret Det totala fordringsbelopp borgenären är berättigad till representerar en motsvarande kostnad för gäldenärerna. Av den interna ansvarsfördelningen framgår hur den kostnaden ska fördelas. En gäldenärs interna ansvar är alltså den gäldenärens kostnadsansvar.s. 485
7.Av motiven till skuldebrevslagen framgår att man varken ansåg det nödvändigt eller lämpligt att i lagen ange någon norm för fördelningen av det interna ansvaret. Anledningen till det synes vara att fördelningsnyckeln uppfattades som redan given. Det avgörande förklaras nämligen vara ”den närmare beskaffenheten av gäldenärernas inbördes mellanhavande”. Motivtexten fortsätter: ”Sålunda kan vid skuldens fördelning bliva avgörande, huru stor del envar av dem uppburit av det mottagna vederlaget, eller huru stor del de var för sig äga i den fastighet för vars behov ett lån upptagits; och på denna väg kan även skulden i dess helhet komma att stanna på en enda av gäldenärerna.”s. 485
8.Av dessa uttalanden får vi alltså veta att kostnadsansvaret ska fördelas i proportion till den direkta nytta som gäldenärernas åtagande mot borgenären svarar mot. Att det fortfarande förhåller sig så har bekräftats av HD genom rättsfallet NJA 2012 s. 804. Undantag gäller om gäldenärerna sinsemellan har avtalat om annat, varvid den avtalade fördelningen givetvis gäller. Först om inga hållpunkter för kostnadsfördelningen finns ”blir denna enligt sakens natur att verkställa efter huvudtalet”.s. 485
9.Borgenären saknar inflytande över den interna ansvarsfördelningen och känner kanske inte ens till hur fördelningen ser ut. 4.4 Regressrätten Den centrala lagbestämmelsen om regressrätt mellan solidariskt ansvariga gäldenärer är 2 § 2 st. 1 men. skuldebrevslagen. Bestämmelsen ger uttryck för en allmän fordringsrättslig princip och den lyder: Där någon av dem betalt gälden, äge han att av varje medgäldenär utkräva dennes andel. Regressrätten syftar alltså till att realisera den interna ansvarsfördelningen. Om gäldenärerna ansvarar primärt solidariskt och helt innebär ju det att borgenären kan kräva vem som helst av gäldenärerna på betalning av det totala fordringsbeloppet. Men det innebär inte att borgenären ska kunna påverka kostnadsfördelningen mellan gäldenärerna.s. 486
10.Det är detta som är regressrättens funktion: oavsett vem av gäldenärerna som betalat ska den slutliga ekonomiska belastningen fördelas i enlighet med den interna ansvarsfördelningen. Borgenären ska inte kunna påverka detta.s. 486
11.Regressrätten finns alltså för att det interna ansvaret ska kunna realiseras. Det interna ansvaret bestäms av gäldenärernas rättsförhållande utan att borgenären kan påverka fördelningen. Mot bakgrund av detta vore det väl märkligt om regressrätten inte skulle uppstå i rättsförhållandet mellan gäldenärerna och om borgenären ensam kunde styra över regressrättens existens?s. 486
12.Att medgäldenärernas regressansvar mot en betalande gäldenär inte är solidariskt talar vidare för att regressrätten inte är en renodlad subrogationsrätt. Om regressrätten skulle uppstå genom att betalaren övertar borgenärens fordringsrätt skulle väl även regressansvaret vara solidariskt?s. 486