Närliggande

6.Det som HD har försökt skapa i ”Mopedmannen” NJA 2016 s. 763 är en beslutsstruktur som säkrare ska leda till att domstolarna resonerar på ett riktigt sätt vid bedömningen av uppsåtsfrågor i de fall det inte rör sig om huvudformerna för uppsåt, dvs. avsiktsuppsåt eller insiktsuppsåt. Och det som HD då lyfter fram är betydelsen av den subjektivt uppfattade sannolikheten för att den ”straffbelagda effekten” inträffar på grund av den handling som gärningsmannen står i begrepp att utföra eller för att den i straffbestämmelsen angivna ”straffbelagda omständigheten” (gärningsomständigheten) föreligger. Beträffande denna fråga uttalade HD i ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176 (på s. 197) bl.a. ”… att såväl faktisk sannolikhet som vad som kan utrönas om gärningsmannens uppfattning om sannolikheten, i allmänhet tillhör de viktigaste bevisfaktorerna för bedömningen av om förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten för gärningsmannen inte kan antas ha utgjort ett relevant skäl för att avstå från gärningen vid gärningstillfället”.s. 442