Stycket

5.Det ledande rättsfallet på uppsåtsområdet är ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176. Där slog HD fast att den nedre gränsen för uppsåt är likgiltighetsuppsåt. HD redovisade också utförligt hur detta likgiltighetsuppsåt är utformat. I förhållande till det fallet är ”Mopedmannen” NJA 2016 s. 763 ett förtydligande. Den bakgrund som jag ser till att målet släpptes fram av HD är att domstolarna hade svårigheter när de skulle tillämpa de grundsatser som HD tog ställning för i ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176. Mitt intryck av rättspraxis är att domstolarna enligt sina domskäl många gånger dömde för uppsåtligt brott med tillämpning av likgiltighetsuppsåt, när deras motiveringar inte gav belägg för annat än medveten oaktsamhet. Sannolikt förhöll det sig i många fall så att det mera var fel på domskälens utformning än på domslutet. Men bara risken för att tilltalade i ett mycket viktigt, i vissa fall helt avgörande, hänseende i inte obetydlig utsträckning bedömdes felaktigt var — som jag ser det — ett gott skäl för HD att försöka förtydliga likgiltighetsuppsåtet.s. 442