HD:s definition av likgiltighetsuppsåtet i ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176.
Hänvisas från p. 11 (s. 443)
11.Det är emellertid viktigt att komma ihåg att vad HD i rättsfallet (p. 17) uttalar är att det ter sig befogat att säga att den som tror att en effekt ska inträda, och ändå utför handlingen, i allmänhet [min kurs.] är åtminstone likgiltig till effekten. Och även det motsatta gäller enligt HD; gärningsmannen kan normalt sett [min kurs.] inte konstateras vara likgiltig till effekten om han utför handlingen i tron att den inte ska inträda. Några fall där förverkligandet av effekten eller förekomsten av omständigheten, vid gärningstillfället inte utgjorde ett för gärningsmannen relevant skäl för att avstå från gärningen, missas knappast med dessa formuleringar. Och påståendet att den som tror att ”den brottsliga effekten” kommer att inträffa eller att ”den brottsliga omständigheten” föreligger, men ändå handlar, i allmänhet har likgiltighetsuppsåt kan väl knappast ses som särskilt uppseendeväckande. I stället ligger det, som framgått, i linje med HD:s inställning i ”HIV-fallet” NJA 2004 s. 176 och faktiskt också med vad som gällde förut. Det är naturligt att framhålla betydelsen för uppsåtsbedömningen av gärningsmannens uppfattning om resultatet av den tilltänkta handlingen och om de omständigheter under vilka den företas, samtidigt som man måste hålla öppet för att det i ett enskilt fall kan vara så att vad gärningsmannen har trott om effekter och gärningsomständigheter inte bör leda till den slutsats som normalt är motiverad. Och ”Mopedmannen” NJA 2016 s. 763 låser inga dörrar i detta avseende.s. 443