Stycket

2.I HFD 2013 ref. 71 kom HFD i plenum att göra en annan bedömning än den i RÅ 2009 ref. 94 angående om det svenska systemet med skattebrottsprocesser och skattetilläggsprocesser var förenligt med konventionen. Avgörandet kan väl ses som en tämligen naturlig uppföljare på Högsta domstolens avgörande i NJA 2013 s. 502. I avgörandet slås vidare fast att den tidpunkt som är avgörande för när en process hindrar inledandet av en annan är tidpunkten för beslut om skattetillägg respektive åtal för skattebrott. Den mer grundläggande konstitutionella frågan om hur ett system med två högsta domstolsinstanser ska hantera situationer där båda domstolsslagen berörs av ett avgörande från den ena av dessa högsta domstolar kom också att få en blixtbelysning genom dessa avgöranden, men däremot kanske inget säkert svar. Det kan dock konstateras att det torde ha krävts mycket starka skäl för att HFD skulle ha kunnat komma till en annan slutsats än den Högsta domstolen redan dragit. Kanske illustrerar avgörandet att det trots allt finns ett visst behov av den öppning som regeringsformen 11 kap. 1 § ger för att avgöra mål med ledamöter från båda domstolarna, även om det inte finns någon konkret lösning på hur en sådan blandad sammansättning ska gå till rent praktiskt.s. 242