Närliggande

3.I HFD 2013 ref. 49 kom en fråga som mera indirekt anknyter till religionsfriheten att tas upp i HFD. I sak gällde målet om det förelåg synnerliga skäl för att barnen i en familj skulle få fullgöra sin skolgång i hemmet istället för i skolan. Denna önskan grundade sig i sin tur på att familjen var ortodoxa judar som behövde särskild kost, bar särskilda kläder och hade svårt att vara bekväma bland andra barn samt att det fanns säkerhetsskäl eftersom barnen kunde utsättas för antisemitiska våldsdåd. HFD konstaterade att skollagstiftningen nyligen ändrats på så sätt att ett krav på synnerliga skäl tillkommit för att s.k. hemundervisning skulle tillåtas. Bakgrunden var den att lagstiftaren velat markera att det inte fanns behov av hemundervisning på grund av en familjs religiösa eller filosofiska övertygelse annat än i verkligt speciella situationer. Domstolen fann att de skäl som familjen angav inte nådde upp till de höga krav som skollagen angav, utan att barnens särskilda behov skulle hanteras inom ramen för den allmänna skolan. Någon egentlig diskussion av religionsfrihetens betydelse i sammanhanget förs inte, men det kan noteras att artikel 2 i tilläggsprotokoll 1 till Europakonventionen innehåller ett krav på staterna att tillgodose föräldrars önskemål om undervisning som står i överensstämmelse med deras religiösa övertygelse. Avgörandet får förstås som att domstolen funnit den förhållandevis stränga hållning som ändringarna i skollagen innebar vara förenlig med konventionen. Skyddet av privatliv, familjeliv m.m. Skyddet av privatlivet och den personliga integriteten kommer i HFD främst upp genom sekretessprövningar och mål om personuppgifter. Många sekretessmål är in casu-betonade och kan vara svåra att dra generella slutsatser från, utan ska kanske ses som exempel på bedömningar i lite svårare gränsfall.s. 238