Närliggande

17.Frågan om överklagbarhet har inte enbart uppkommit i konventionssammanhang, utan även när det gäller områden som regleras i EU-rätten. I HFD 2015 ref. 79 gällde det ett överklagandeförbud i jaktförordningen avseende Naturskyddsverkets beslut om att tillåta viss jakt på skyddade arter. Det svenska regelverket baseras på EU:s s.k. livsmiljödirektiv (också kallat art- och habitatdirektivet) och EUrättens betydelse vid tillämpningen av svensk rätt blev därför en viktig beståndsdel i HFD:s avgörande. Domstolen konstaterade inledningsvis att direktivet ställde klara och villkorliga krav på nationell lagstiftning till skydd för vissa arter, men att det saknades bestämmelser angående rättslig prövning av genomförandet av direktivet. De EUrättsliga principerna om rätt till domstolsprövning och om unionsrättens ändamålsenliga verkan kom därför att ha stor betydelse för prövningen. HFD fann att tillämpliga regler måste tolkas och tillämpas så att det inte blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten och att processuella hinder i nationell rätt som kommer i konflikt med klara unionsrättsliga förpliktelser inte får tillämpas. Överklagandeförbudet i jaktförordningen befanns vara ett ingrepp i de rättigheter som de klagande föreningarna kunde anses som bärare av samt ett hot mot unionsrättens ändamålsenliga verkan och fick mot den bakgrunden inte tillämpas.s. 234