Stycket

7.Ytterligare två avgöranden som aktualiserat tillämpningen av proportionalitetsprincipen bör nämnas här. Det första är HFD 2016 ref. 60 som gällde om en likvidator kunde hållas betalningsansvarig för ett företags skatteskulder och om — i så fall — denna betalningsskyldighet skulle sättas ned. Reglerna kring s.k. företrädaransvar innebär i korthet att den som företräder en juridisk person i vissa fall kan hållas ansvarig för obetalda skatteskulder. Syftet med reglerna har främst varit att få s.k. fåmansföretagare att inte driva vidare en ohållbar verksamhet med hjälp av skattemedel. HFD fann att en likvidator var att anse som en sådan företrädare som kunde bli betalningsansvarig och att detta var en direkt, men kanske oförutsedd, följd av hur lagtexten utformats. Betalningsskyldigheten gällde skatteskulder som uppkommit mer än ett decennium före det att likvidatorn tillträtt sitt uppdrag och avsåg en summa på mer än 700 miljoner kronor. HFD fann att det inte var proportionerligt att låta likvidatorn bära hela detta betalningsansvar och jämkade med stöd av en regel om nedsättning av betalningsskyldigheten beloppet till endast två miljoner kronor. I denna bedömning var det av betydelse att målet gällde en ganska särpräglad situation, långt från sådana som företrädaransvaret primärt tar sikte på. Man kan säga att det brast i det sista ledet i proportionalitetsprövningen, där de negativa verkningarna av ett ingrepp mot den enskilde ska ställas mot vilka vinster som allmänna intressen gör på ingreppet ifråga. Avgörandet utgör således ett exempel på en bedömning av s.k. strikt proportionalitet och kan därför ha vidare intresse trots de ganska säregna förhållandena i just detta fall.s. 219