Stycket

5.Trots att Vägverket i målet yrkat trafikskadeersättning diskuterade Högsta domstolen som utgångspunkt huruvida Vägverket kunde anses äga rätt till skadestånd avseende de sålunda uppkomna kostnaderna. Efter att ha slagit fast att det ifrågavarande utsläppet inneburit sakskada konstaterade Högsta domstolen att, i rättsfall där fråga varit om skadestånd kunnat utgå för kostnader avseende räddningstjänst och polisutryckning (NJA 1950 s. 610 och NJA 2001 s. 627), det som en allmän princip uttalats att kostnader för åtgärder som myndigheter är skyldiga att utföra får anses vara av sådan natur att de inte är skadeståndsgrundande utan särskilt lagstöd. Vidare konstaterade domstolen att en väghållare enligt 26 § VägL är skyldig att hålla allmän väg i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom bland annat underhåll och reparation samt att dessa skyldigheter får anses vara av sådan natur att det allmänna inte äger rätt till skadestånd från en i en trafikolycka inblandad trafikant för sådana åtgärder av skyddskaraktär vilka normalt ankommer på väghållaren. Det kunde i målet inte anses visat att omfattningen eller karaktären av Vägverkets åtgärder avvikit från vad som får anses normalt vid en trafikolycka. Någon rätt till skadestånd för de i målet ifrågavarande kostnaderna förelåg sålunda inte.s. 797