Stycket

59.samband I NJA 2001 s. 657 har Högsta domstolen, i ett mål beträffande förekomsten av orsakssamband mellan ett olycksfall och ryggbesvär, gjort ett antal principiella uttalanden beträffande värderingen av de bedömningar som gjorts av försäkringsbolagets läkare och av den läkare som behandlat försäkringstagaren. I fall då läkarnas bedömningar i fråga om orsakssambandet skiljer sig åt finns det enligt Högsta domstolen, rent principiellt, inte anledning att ge försteg åt den enes eller den andres bedömning. Att den behandlande läkaren efter olyckan träffat den olycksdrabbade har i allmänhet mindre betydelse, om dennes aktuella status är ostridig och tvisten gäller huruvida han redan före olyckan hade besvären eller var på väg att utveckla dessa. Om någon av läkarna har en speciell kompetens på det ifrågavarande området ansågs det naturligt att fästa särskild vikt vid dennes bedömning. Det som enligt Högsta domstolen ytterst får avgörande betydelse är emellertid vilka skäl som respektive läkare åberopat till stöd för sina slutsatser. 1.7 Preskription Frågan om preskription av rätten till försäkringsersättning har sedan länge reglerats separat i FAL (tidigare GFAL och KFL) respektive TSL. Icke desto mindre har dessa regler under lång tid varit i det närmaste likalydande. Efter en tämligen genomgripande reform 2013 har emellertid preskriptionsreglerna i FAL respektive TSL utformats på ett olikartat sätt. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 2015 och äger tillämpning på försäkringsfall respektive skadefall som inträffat från och med denna tidpunkt. Någon rättspraxis beträffande innebörden av dessa nya regler återfinns av naturliga skäl inte ännu.s. 780