Stycket

21.I NJA 2004 s. 534 hade försäkringstagaren framkallat ett försäkringsfall på ett sådant sätt att denne saknade rätt till ersättning ur föreliggande egendomsförsäkring. Frågan i målet gällde huruvida en bank, som var innehavare av företagshypotek i den skadade egendomen, hade en självständig rätt till ersättning ur försäkringen som inte påverkades av försäkringstagarens agerande. I försäkringsvillkoren angavs de försäkrade såsom ”försäkringstagaren” och ”annan ägare av försäkrad egendom”. Vidare framgick att försäkringen ”gäller för det intresse som består i att värdet av den försäkrade egendomen inte minskar eller går förlorat”. Slutligen återfanns i villkoren en bestämmelse med följande lydelse: ”Om den som innehar rätt enligt företagshypotek för fordran anmäler namn och adress hos [försäkringsgivaren], så har denne, om skadan avser egendom som omfattas av företagshypotek, företrädesrätt till ersättning för skada genom brand, åskslag eller explosion. Företrädesrätten gäller om ersättningsbeloppet överstiger 10 % av försäkringsbeloppet för ifrågavarande slag av egendom.” Enligt Högsta domstolen gav begreppet ”företrädesrätt” närmast vid handen att det var fråga om ”en rätt för företagshypoteksinnehavare att ta emot den försäkringsersättning som må tillkomma försäkringshavaren”. En sådan tolkning fick också stöd av den tillkommande regeln om att rätten till utbetalning av försäkringsersättning ”till skillnad mot vad som skulle vara fallet om en innehavare av företagshypotek skulle anses ha ställning av försäkringshavare, endast kan göras gällande under vissa specifika förutsättningar såvitt avser skadans orsak och omfattning”. Med beaktande härav ”och av avtalets systematik” kunde den ifrågavarande bestämmelsen enligt Högsta domstolens uppfattning inte anses innebära någon utvidgning av kretsen försäkrade, med följd att banken inte kunde anses äga någon självständig rätt till ersättning ur försäkringen.s. 760