Se NJA 1985 s. 309 och NJA 1987 s. 749. Följdriktigt behandlas även dessa rättsfall (vilka till följd av förändrad lagstiftning inte längre torde ha annat än marginellt prejudikatvärde) i en av SvJT:s rättsfallsöversikter på den utomobligatoriska skadeståndsrättens område (närmare bestämt Bengtsson, Svensk rättspraxis. Skadestånd utom kontraktsförhållanden 1985–1988, SvJT 1990 s. 54 ff.).
Hänvisas från p. 1 (s. 796)
1.I detta avsnitt behandlas Högsta domstolens praxis beträffande innebörden av olika regler i TSL, dock inte de avgöranden som gäller innebörden av den preskriptionsregel som före den 1 januari 2015 stadgades i 31 § (tidigare 28 §) TSL. Dessa avgöranden har nämligen behandlats i avsnitt 1.7, tillsammans med de avgöranden som gäller innebörden av de närmst likalydande preskriptionsregler som före nämnda tidpunkt stadgades i FAL (och ännu tidigare i GFAL och KFL). Inte heller behandlas de rättsfall beträffande beräkning av trafikskadeersättning och därtill angränsande frågor som enligt 9 § TSL skall avgöras med stöd av reglerna i 5 kap. och 6 kap. 3 § SKL samt lagen (1973:213) om ändring av skadeståndslivräntor. Eftersom dessa rättsfall i själva verket tar sikte på innebörden av nämnda regler beträffande skadestånd måste de sägas höra till skadeståndsrätten snarare än till försäkringsrätten. Till skadeståndsrätten hör även de rättsfall som gäller innebörden av 18 § TSL. Inte heller dessa rättsfall görs därför till föremål för behandling i den följande framställningen. 3.1 Skada ”i följd av trafik” För att en skada skall omfattas av regelverket i TSL krävs enligt lagens 1 och 8 §§ att skadan uppkommit ”i följd av trafik” med motordrivet fordon. Följande avgöranden visar att Högsta domstolen numera är benägen att tolka detta uttryck på ett mycket extensivt sätt.s. 796