Jfr NJA 2006 s. 367 där innebörden av begreppet ”skäliga och nödvändiga rättegångskostnader” tolkades med beaktande av vissa (visserligen tvingande men i det aktuella fallet inte direkt tillämpliga) bestämmelser i rättegångsbalken (1942:740) (RB).
Hänvisas från p. 29 (s. 763)
29.NJA 2013 s. 253 gällde innebörden av en bestämmelse i villkoren för en rättsskyddsförsäkring som föreskrev att den försäkrade förlorar sin rätt till ersättning ur försäkringen om denne inte framställer sitt anspråk till försäkringsbolaget inom ett år från det han ”fått kännedom om sin fordran”. Högsta domstolen kom till slutsatsen att ettårsfristen löpt ut. Till grund härför låg den omtvistade bestämmelsens ordalydelse betraktad i ljuset av försäkringsvillkoren i övrigt. I domskälen framhölls emellertid även att syftet med den omtvistade bestämmelsen kunde antas vara ”att förhindra att frågan om försäkringsgivarens betalningsskyldighet ska hållas svävande alltför länge”. 1.2.2.4 Dispositiv rätt och branschpraxis Följande rättsfall påvisar tydligt den betydelse som dispositiva lagregler kan ha vid tolkningen av försäkringsvillkor.s. 763