Den följande framställningen omfattar enbart rättsfall där ordalydelsen utgjort den avgörande eller i vart fall dominerande tolkningsfaktorn. Vid sidan härom återfinns naturligtvis rättsfall där ordalydelsen visserligen påverkat villkorstolkningen men då endast i egenskap av en bland flera verksamma tolkningsfaktorer (se exempelvis NJA 1996 s. 727 där ordalydelsen tillsammans med den omtvistade avtalsbestämmelsens syfte fick avgörande betydelse vid tolkningen och även NJA 2004 s. 534 där tolkningsresultatet påverkades av ordalydelsen tillsammans med avtalets systematik) samt rättsfall där ordalydelsen endast fått begränsad betydelse vid tolkningen men där Högsta domstolen explicit förklarat skälet härtill vara att ordalydelsen inte ger tydlig ledning (se exempelvis NJA 2012 s. 3, NJA 2010 s. 227, NJA 2001 s. 750 samt NJA 1988 s. 408). Även sådana här ej behandlade rättsfall kan naturligtvis sägas påvisa ordalydelsens ställning som en faktor med inflytande vid tolkning av försäkringsvillkor.
Hänvisas från p. 6 (s. 753)
6.avgöranden I enlighet med vad som framgått i avsnitt 1.2 återfinns således en rikhaltig rättspraxis av kasuistisk natur beträffande tolkning av försäkringsvillkor. I avsnitt 1.2.2.1–1.2.2.6 refereras de olika rättsfallen sorterade efter de olika faktorer som faktiskt inverkat vid tolkningen i respektive fall. 1.2.2.1 Ordalydelsen Åtskilliga rättsfall ger vid handen att försäkringsvillkor tolkas med beaktande av den omtvistade bestämmelsens ordalydelse.s. 753