Se prop. 1989/90:85 s. 60–61. 1 7 18 kap. 3 a § rättegångsbalken. 18 Se prop. 1989/90:85 s. 146. 19 Prop. 1989/90:85 s. 82 och 146, se även prop. 1995/96:211 s. 16. 2 0 Prop. 1989/90:85 s. 63. 21 Holmgård 2014 s. 233. 22 Jfr Almkvist och Elofsson i SvJT 2013 s. 158 not 34, där det anges vara fråga om analog tillämpning av sjätte stycket. 23 Se 46–51 §§ lagen om betalningsföreläggande och handräckning. 2 4 Bertil Häggman m.fl., Kommentar till 50 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning, version 1 januari 2015, Zeteo. 25 Jfr NJA 2014 s. 677. 26 Martin Sunnqvist, Konstitutionellt kritiskt dömande. Förändringen av nordiska domares attityder under två sekel, 2 uppl., Stockholm: Institutet för Rättshistorisk Forskning, 2014, s. 1061–1063. 27 NJA 2015 s. 374.
Hänvisas från p. 7 (s. 64)
7.Skälet för att kungörelsedelgivning inte kan användas beträffande vanliga betalningsförelägganden är att detta ansågs alltför rättsosäkert: På den tiden delgavs en tredskodom, men eftersom ett utslag i ett betalningsföreläggandeförfarande inte längre skulle delges ansågs strängare krav behöva ställas upp för att föreläggandet skulle vara delgivet än vad som gällde för en stämning i tvistemål. Numera delges inte heller en tredskodom, och skälet för att kungörelsedelgivning inte kan ske i fråga om betalningsföreläggande är snarare statsfinansiellt än rättssäkerhetsorienterat. Det har övervägts att införa överlämnande från Kronofogdemyndigheten till tingsrätten av mål där delgivning inte kunnat ske, men så har inte blivit fallet. Sammanfattningsvis kan sägas att det genom delgivningsreglernas utveckling, och eftersom förslaget om att denna typ av fall skulle kunna överlämnas till tingsrätt inte blev verklighet, har uppstått ett glapp mellan de båda processformerna. Eftersom numera varken utslag eller tredskodomar delges, kan man argumentera för att betalningsföreläggande skulle kunna delges på samma sätt som stämning.s. 64