Närliggande

2.Lagstiftaren hade kunnat formulera lagbestämmelser på det sätt på vilket förhållandet mellan fakta och följd återgetts ovan. Då hade lagändringen haft önskad verkan, men lagstiftningen hade blivit mer kasuistisk. Brottsbalken hade behövt innehålla en väsentligt större mängd och väsentligt mer detaljerade lagregler än idag, vilket inte är önskvärt. Å andra sidan måste lagstiftaren på något sätt kunna ändra lagen för att förskjuta praxis i en viss riktning. Ett exempel är den utvidgade möjligheten att förklara fordon förverkade enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649). Där ersattes kravet att förverkande inte ska vara oskäligt, vilket tolkats i NJA 2006 s. 751, med att förverkande inte ska vara uppenbart oskäligt. Den nya formuleringen visar jämförd med den gamla att förverkande ska ske i fler fall än tidigare och kan inte missförstås. Exemplet visar att en jämförelse mellan lagrummets tidigare och nya lydelse är det relevanta. Hade lagstiftaren i mordbestämmelsen valt formuleringen ”Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på livstid, eller om förmildrande omständigheter föreligger, fängelse lägst tio och högst 18 år”, hade syftet att låta livstidsstraffet vara normalstraff återgetts i lagtexten; dock hade detta rimligen krävt att även bestämmelsen om dråp omformulerades.s. 552