1.Hur ska då ett prejudikat om lagtolkning tolkas? Fakta och följd i NJA 2016 s. 3 kan formuleras så här: Har någon med avsiktsuppsåt mördat en bekant, utan att motivet kunnat klarläggas, genom att först brutalt misshandla offret med ett farligt tillhygge och sedan döda honom genom att skära honom i halsen med en kniv, utan att detta såvitt visats vållat stor smärta eller dödsångest för offret, är det fråga om så stor brutalitet och så allvarliga skador att straffvärdet motsvarar fängelse i sexton år. Det i detta avseende intressanta är att lagstiftaren hade eftersträvat att följden skulle bli en annan; ett strängare straff. Som prejudikat är det ett avgörande i ett enskilt fall som tjänar som exempel för andra fall, alldeles oavsett vad som sagts om lagtolkningsmetoden. Som metodprejudikat, däremot, är det en påminnelse för lagstiftare och andra domare att strafflagstiftning inte kan tolkas utöver sin ordalydelse.s. 552
2.Lagstiftaren hade kunnat formulera lagbestämmelser på det sätt på vilket förhållandet mellan fakta och följd återgetts ovan. Då hade lagändringen haft önskad verkan, men lagstiftningen hade blivit mer kasuistisk. Brottsbalken hade behövt innehålla en väsentligt större mängd och väsentligt mer detaljerade lagregler än idag, vilket inte är önskvärt. Å andra sidan måste lagstiftaren på något sätt kunna ändra lagen för att förskjuta praxis i en viss riktning. Ett exempel är den utvidgade möjligheten att förklara fordon förverkade enligt 7 § trafikbrottslagen (1951:649). Där ersattes kravet att förverkande inte ska vara oskäligt, vilket tolkats i NJA 2006 s. 751, med att förverkande inte ska vara uppenbart oskäligt. Den nya formuleringen visar jämförd med den gamla att förverkande ska ske i fler fall än tidigare och kan inte missförstås. Exemplet visar att en jämförelse mellan lagrummets tidigare och nya lydelse är det relevanta. Hade lagstiftaren i mordbestämmelsen valt formuleringen ”Den som berövar annan livet, döms för mord till fängelse på livstid, eller om förmildrande omständigheter föreligger, fängelse lägst tio och högst 18 år”, hade syftet att låta livstidsstraffet vara normalstraff återgetts i lagtexten; dock hade detta rimligen krävt att även bestämmelsen om dråp omformulerades.s. 552
3.Att strafflagstiftning ska tolkas restriktivt och försiktigt följer som sagt av grundläggande rättsprinciper. Hur prejudikat ska tolkas är, som framgått, mera oklart. Ofta finns bara något enstaka prejudikat på ett område, och enligt principen ”man tager vad man haver” kan allt som Högsta domstolen har uttalat tillmätas betydelse. Det kan dock finnas skäl att närmare analysera prejudikatens funktion och ägna prejudikattolkningen större uppmärksamhet. Det gäller när lagstiftaren vill förskjuta rättspraxis i en annan riktning, men det gäller också åklagare och advokater som vill argumentera för att ett prejudikat ska eller inte ska uppfattas på ett visst sätt och domare som ska analysera vilken betydelse prejudikatet har för det aktuella fallet. Det kan då bidra till klarhet om prejudikatet i betydelsen fakta tillsammans med följd jämförs med de resonemang som Högsta domstolen har anfört som skäl för utgången.s. 553