Stycket

2.Justitierådet Håstad anförde i NJA 2009 s. 500 att en viss lagregel hade tillämpats i ett tidigare rättsfall trots att Högsta domstolen faktiskt hade argumenterat utifrån en annan lagregel; den förstnämnda regeln hade tillämpats ”under falsk flagg”. Håstad hänvisade till två uttalanden av den engelske professorn Arthur Goodhart, som också Stig Strömholm hade hänfört sig till: ”ratio decidendi … is the most misleading expression in English law, for the reason which the judge gives for his decision is never the binding part of the precedent” och ”It is by his choice of the material facts that the judge creates law.” Strömholm har sammanfattat Goodharts teser enligt följande. (1) den rättsprincip som ett fall uttrycker återfinnes inte i de skäl domaren ger för sitt domslut; (2) inte heller återfinnes rättsprincipen i den rättsregel som eventuellt formuleras i domstolen; (3) rättsprincipen återfinnes inte nödvändigtvis genom en granskning av alla bevisbara fakta i målet, satta i förbindelse med domarens avgörande; (4) den rättsprincip som ett fall uttrycker återfinnes om man beaktar de fakta domaren behandlat som rättsligt relevanta samt hans avgörande såsom grundat på dessa fakta; (5) när man söker fallets princip är det också nödvändigt att fastslå vilka fakta som ansågs irrelevanta av domaren, ty principen kan bero på uteslutande likaväl som på inräknande. Neil Duxbury har i The Nature and Authority of Precedent satt in Goodharts uttalande i sammanhanget av den debatt som förts inom common law-systemet om hur prejudikattolkning ska gå till. Ett synsätt är att ratio decidendi omfattar de resonemang som ledde fram till avgörandet. Mot detta reagerade Goodhart, som ville renodla ratio decidendi till att avse de fakta i målet som domaren använt och kopplat samman med en följd. Utan att gå in i detalj på denna debatt kan konstateras att huvudfrågan var om fakta tillsammans med följden eller domarens resonemang skulle anses utgöra ratio decidendi. Detta ger i sin tur olika innebörd åt begreppet obiter dictum — i den första varianten allt som inte utgör fakta tillsammans med följd, i den andra varianten sådana resonemang som handlar om hypotetiska fakta (”om förhållandena i stället hade varit …, hade utgången blivit …”).s. 545